Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ms®
28
Det gick fot för fot och blef långa mil. Två voro till-
ryggalagda, och nu återstod en — rätt ut till hafs. Här
for snöstormen fram utan att hejdas på minsta vis, blåste
rätt igenom vargskinnspäls och kropp, murade igen ögon, öron,
näsborrar och mun. Mer än svårt var det att se den glesa
»stickningen», ty barrbuskarna stodo till hälften gömda i
drifvorna. Häst och färdeman hjälptes broderligen att finna
väg fram genom töcknen. Till på köpet var det verkligen
dimma där ute — komme man bort från spåret, vore det
klokast att spänna ur och lägga sig i släden i afvaktan på
bättre tider, ty eljest kunde man bli så förlorad som helst.
Hafvet tedde sig som en fast botten, där hvit svämsand be-
graft hela städer. Nu varsnades endast gran- och tallbuskarnas
toppar sticka upp ur svepningen: det var kyrktornens kors-
prydda torn och spiror som ritade upp, och under de svällande
drifvorna anade man förgyllda kupoler. Och mödosamt bar
det framåt så godt som genom tomma luften. Dimman tät-
nade, snöstormens skurar piskade emot liksom hade det gällt
att nå en förtrollad kust. Och när det sakta gick mot ett
mål man ej kunde skymta, fick man ibland en kväljande för-
nimmelse att det bar ned i ett bråddjup. Men häst och karl
hamnade dock välbehållna på ort och ställe. Snöstormen var
öfvervunnen — men segern blef ur flera synpunkter just ej
så lättfången.
Snöstormen är en lömsk fiende! Han kommer så vänligt
och skriker en rätt i ansiktet: här är jag, brottas med mig
om du vill, tag i af alla krafter och du kanske vinner. Men
ärligheten är förtäckt, han har svek i sinnet. Han lagar
ändå så att han vinner, har gör sig till kumpan med ens
stackars kropp och skickar in en gnista för att tända det
rheumatiska batteriet, som alltid ligger laddadt sedan vild-
markskampanjerna. Rätt som det är känner man en hand
med fingrar af glödgadt järn nypa kring bröstbenet. I hela
ens syndiga stofthydda bränner det som eld — jordmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
