Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
swwf» i*.»» i&muuJKvw.uai
ä
varit på väg att bli galen. Efter en stunds rast kryade han
emellertid till — men under denna stund nådde anfäktelsen
mig. På flodbacken såg jag tydligt en stor och två mindre björ-
nar, den större låg och de båda andra ströfvade omkring i när-
heten. Jag är ännu i dag säker på att detta ej var någon
synvilla. Men det blef många till sist! I den dallrande rosen-
luften ofvan bråten såg jag fullt med björnar klättra på de redan
i sig själfva skrämmande timmerstockarna, som voro formade
till alla möjliga odjur. De klefvo sakta och betänksamt på
slemmiga spänger, de ställde sig kappraka med en staf midt
i forsen och stirrade på mig, som bara hade en yxa till värn
i- min värkande, blodsprängda hand. Därtill gökens evinnerliga
låt, som till sist lät som klockringning, en snäppas skärande
hvissling och ljud från alla kanter som om vi voro omgifna
af folk. Det brände i ögonen och stack i kroppen. Och
hela tiden hade vi båda förnimmelsen af att vi ej voro en-
samma, utan att också de kvarlämnade befunno sig i vårt
sällskap. Ödemarken är outrannsaklig och stor, förfärligt stor.
Man kände att det var ett af de stora och afgörande
ögonblicken i ens lif, då allt småväsen måste sjunka som kulis-
ser genom jorden och lämna rum för en koncentrerad vilje-
skapelse, född i vånda. Vid ett sådant tillfälle erfar man
hur hela ens kropp genomkyles och hur man stelnar till,
hvitnar i ansiktet, huru allt blodet rusar undan från hjärna
till hjärta. Och hur man tycker sig ha skjutit en trollkula
rätt in i hufvudet. Och så biter man ihop tänderna och går
blindt på, det må bära eller brista. Döden och jag hade
mött hvarandra tidigare ett tiotal gånger, men aldrig hade
den gamle herrn sett så gränslöst hemsk ut som nu. Den
här gången syntes han vilja göra sig ett nöje af att för-
länga proceduren och riktigt pina sina offer, innan han
brukade lien.
Vår vandring fortsattes i den sumpiga strandmarken,
förbi nya bråtar och dess bättre med spår af Trafim på flere håll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
