Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
med vaggande kropp som lapparne pläga. Här är det skid-
löpningen ock pulkaåkningen, hos sjömännen skutans rullning.
Ena eller ibland båda armarne hade han uppdragna i pesk-
ärmarne. Eller höll dem på kroppen och kolten under
mudden.
Yi dröjde ej länge i det snuskiga Biggejavre. Snart
voro vi på väg igen. Jag hade fått hö i pulkan, och det
kändes skönt så länge jag fick behålla det. Men det gick
all världens väg när jag slängdes ur farkosten i en brant på
Spielgavarre. Det började skymma på. Månen hade varit
gömd i molnen, men efter hand trädde den fram och presen-
terade sig i sina vanliga fyra facer. Först kom den och
omgaf sig med rödvioletta vågor, därpå trängdes det rödvioletta
utåt kanterna och lämnade plats åt ett blågrönt haf med
månen simmande midt i, senare fingo både de blågröna och
rödvioletta fälten vika för en ljus strålring kring månen, och
till sist stoltserade månen ensam i sin ockragula glans.
På kvällen klockan 8 kommo vi till Koutokäinobakken
eller Meroniva efter att hafva kört 11 mil sedan klockan 2
på morgonen. Här var det nästan värre än Biggejavre.
En lappkäring på så där en 80 år kom in och eldade upp
i kammaren. Yi åto snällt den traditionella renbiffen och
sofvo ut till följande morgon klockan Va 6. En halftimme
senare sutto vi i pulkorna igen och fortsatte till Koutokäino
kyrkby. Det gick fram på älfven, Altenelv, som under sitt
lopp har väl en 20 olika namn på lappska. Den mera stor-
artade fjällnaturen upphörde vid Koutokäinobakken, och nu
var björken allenarådande. Furorna hade slutat redan ett
par mil från Alten. I den frostkalla morgonen strålade norr-
skensljuset i fjäderformiga knippen öfver himmelen, glödande,
darrande, vajande från trakt till annan. Det var grant och
vackert. Nästan lika vackert tedde sig säkert mustascherna,
som stodo styfva af frost som borst åt sidorna. Det gjorde
ondt när de togo i pesken eller björnkragen. Renarne voro
cmi910 11 12 13 14 15 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
