- Project Runeberg -  I Nordanland /
145

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145
Isgång på Petschora.
Löjtnanten och jag hade rest på järnväg tvärs öfver
Ryssland, farit igenom härliga Ural med vildskogar, utsvarf-
vade bärgkolonner, branta klippväggar och brusande vårbäckar,
vändt vid Tsjeliabinsk invid gränsen mot Sibirien och Asien
samt öfver Jekaterinburg färdats till Perm. Yi hade pas-
serat smutsiga tatarbyar med råknästen i björkarna och star-
hålkar på stång vid hvarje gård, pösande ortodoxa kupol-
kyrkor och spinkiga muhammedanska minareter, öfversvämmade
fält och åkrar, stepper där folk till häst vaktade hjordar
som för första gången under året blifvit släppta på bete. Yi
hade dragit genom en massa småstäder med gamla vackra
kyrkor och stora byar, där kyrkan och kronokrogen voro
de enda snygga husen.
Yinterns välde var lyktadt och vårens alla fåglar komna,
men ändå var det ej vår, ty ännu stodo skogarna fulla med
snö och låg Karna, Volgas breda, majestätiska tillflöde. Yi
färdades norrut med järnväg till Beresniki och därifrån dels
i kibitka dels på telega till staden Solikamsk med dess högst
intressanta kyrka och till staden Tsjerdyn, den sista större
plats vi på länge skulle få gästa. Att fortsätta resan på en
tid då det hvarken bar eller brast, när skogarna voro fyllda
med smältande snö och alla myrar öfversvämmade af tövatten
förklarades med en mun så godt som omöjligt, otänkbart:
ingen människa färdades den här tiden, utan man väntade
tills Kama blefve isfri. Men vi hade ej lust att vänta, utan
vi ville, vi skulle fram trots alla välvisa råd. Och jag visste
af gammalt att man faktiskt kan taga sig fram i vårbrottet,
bara man mödar sig en smula och inte är alltför klemig.
I nordanland. ^q

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free