Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Yi foro med skjuts till Nirop, sedan vi trasslat oss öfver
Karna till fots och låtit bära bagaget öfver älfven. Här i
Nirop, som har en storartad gammal kyrka med beundrans-
värda arkitektoniska detaljer samt granna vägg- och takmål-
ningar, satt en gång en furste af dynastien Romanoff fängslad
i en källarhåla, som ännu visas under golfvet i ett kapell,
hvilket en senare, mera pietetsfull tsar låtit resa där ofvan.
Från Nirop redo vi långs Kamas biflod Kolva i snöiga, brutna
schweizerlandskap, där all försiktighet till trots hästarna
emellanåt störtade på öppna skarvidderna eller i de långa,
branta backarna, där djupa drifvor samlats. Yi hade vinter-
vägen att följa fram till Tulpan, omkring 7 mil, låt vara att
den stycktals var igenyrd och svår att finna. Öfver som-
liga mötande vatten vadade vi på hästryggen, öfver andra
foro vi i båt — smala, eländiga snipor i det brusande vår-
flödet. Kallt och tråkigt väder med regn och blåst och snö
och hagel hela sträckan.
Men vid Tulpan var det alldeles slut på vägen. Vi
skulle fram till Petschora eller 5 mil rätt öfver en ödemark,
där samtliga floder redan gått. Man ville ej lämna oss hästar
dit öfver, ehuru löjtnanten svor som en inföding och viftade
med de röda fripassen, som berättigade till på ögonblicket
fortsatt resa enligt den låga tjänstetaxan, som vi dock voro
för humant anlagda att vilja följa. Vi tillkallade starosten,
som syntes alldeles maktlös gent emot de lymmelaktiga by-
borna, grälade ordentligt hetsigt några timmar och slöto sedan
fred på för kassan ganska kännbara villkor. Färden genom
vildmarken blef mer än mödosam. Det hade varit kallt några
nätter och bildats skare på snön. Än bar det, än brast det
under hästhofvarna. De stackars djuren plumsade i drifvorna
på alla öppna fläckar, och det var svårt att hålla sig kvar
på hästryggen under de krampaktiga knyckarna och rycken.
Och ibland fastnade hela hästen i snö öfver bringan. Vi
turade om att rida i téten och gå upp spår med ledning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
