Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Midnattssol.
Den store, stille, lyse Sommernat —
(Holger Drachmann, Sangenes Bog).
Det är nere vid hafvet, Ishafvet.
Midsommarens aldrig tröttnande sol famnar hela naturen
och sveper kring allting en dallrande, dunstig, rödgrå dimma,
ett grant och stämningsfullt rosentöcken. Det ligger in som
en rök mellan stammarna i gula talldungen och hvita björk-
lunden, där lummiga kronor skugga, det hänger som en saga
öfver fjällvidden, som en dröm öfver sorlande älfven.
Kring fjällets öfre pucklar och mjukt förtonande åsar
skimrar snön som hrunne den, som lefde den. Den sitter
som en sidenhufva på högsta krönet, ligger som hamen af
en jättesvan öfver fjällridån. Man väntar se stora, underbara
fåglar höja sig ur det gnistrande snöhafvet och flyga in i
solen, slå vingarna samman där och förbrinna, dö. Det hela
så trolskt, så gripande och hänförande härligt, att man känner
sig ängslig och vemodig. Och vidare liten, liten som den
minsta varelse naturen alstrade. Dock samtidigt stor, och
det är det stora med fjällvärlden — den slår ner för att
u
PPhygga på nytt, den lär oss att växa ut.
Längre ner i fjället hänga snövåder med glittrande skare
öfver branter och stup, och hvarje utsprång är draperadt i
en mjukt veckad klädnad, men i dalen där nedan under björ-
karnas ljusa grönska frodas höga storbladiga örter. Och
bäcken dansar fram och kastar silfverstänk öfver mossa
och blom.
Bäcken mynnar ut i träskets starrbevuxna strandbädd,
kringgärdad af blekgula eller blekgröna myrar med breda,
cm 1 9 10 11 12 13 14 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
