Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
)
194
nades än de som hade direkt samband med hvars och ens
personliga verksamhetssfär. Särskildt skarpt framträdde detta
inom affärsvärlden, och denna åter utgjordes företrädesvis af
sågverksidkare med den långa raden af disponenter, förvaltare,
inspektörer och bokhållare. Yar affärsmannen en herre med
vyer och under resor förvärfvad säkerhet, oroades han ej
mycket af främmande ting eller låtsade åtminstone trygghet
inför allt som ej angick hans fack — tog allting lugnt och
nedlåtande vänligt. Icke så de andra, på hvilka alla nya
ideer verkade som en personlig förolämpning. De »stora
karaktärerna», sedda på nära håll, tedde sig som ljum lidelse
och instängd lifsglädje, hvilka vanligen togo sig ganska råa
och våldsamma uttryck.
Där fanns också ett annat intresse: det religiösa, ärligt
eller låtsadt, men aldrig konsekvent uttryckande sig i lif
efter de åsikter, man sade sig hysa. Intresset syntes egent-
ligen gå ut på att fördöma all själfständig forskning och
tankeverksamhet, att omhulda kringresande predikanter af
lutherdömets mångfaldiga sekter och att vid kaffekonventik-
larna fördjupa sig i den ställföreträdande tillfyllestgörelsen,
som befriade från besväret att själf rödja väg och gjorde
folk till själs- och tankeslöa tiggare, som bara togo emot,
men aldrig gåfvo.
Mannen söder ifrån for ej tillbaka till sitt land igen.
Han häpnade visserligen, men var envis och ville nådigt göra
sitt bästa för folkets välfärd. Han kunde ej slappt öfver-
gifva det liksom hundra andra, hade diktat och drömt för
stort och stolt om det. Och kärnan i folket var fortfarande
fri från maskfrat — ville man bara, insåg man bara det
nödtvungna i det, kunde man så väl ännu gå sina egna vägar.
Det gällde att häfda oberoendets trygghet, själfständighetens
lycka, enkelhetens och förnöjsamhetens välsignelse. Men
f,
cm 1 9 10 11 12 13 14 15 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
