Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
—
I
OJ
o
"OJ
199
flöjelstyg är fäst den snöhvita vingpennan af en gammal
jaktfalk.
Två björnungar brottas på golfvet, framme vid elden har
en tam järf rullat ihop sig som ett nystan, och både inne och
ute synas svarta lapphundar med strid ragg. Trälar i näfver-
skor och skinnbrokor syssla med slöjd och smide, men när
prinsen hvisslar i sin pipa af vildgåsben rusa de upp och böja
ödmjukt hufvudet till tecken att de vänta hans nådiga befall-
ningar. I ett hörn sitter en gubbe med snöhvitt hår och
sysslar med ett uråldrigt, fåsträngadt instrument. Man ser
hans små röda ögon lysa som hvita råttors stickande skarpa
ögonprickar, och det kniper i de blågredelina läpparna, medan
det hvita skägget går i vågor och underliga, hesa strupljud
rytmiskt välla fram ur den gamles tandtomma mun.
Hans höghet är smärt som en fura, reslig och blond,
med skarpa, stränga, kallt forskande blå ögon. Ögonvalkarna
och tinningmusklerna ligga svällande som breda sensträngar i
pannan, tydande på viljestyrka och härsklystnad, kanske också
på tänkarehug. Men ögonen vekna emellanåt, och kring mun-
nen leker då ett vemodigt leende, obestämbart och förargande
tycker folket, som nyfiket åtminstone vill få fingra på hvad
det aldrig kan förstå. I det ögonblicket just är emellertid
prinsen blid till sinnes som ett barn, vill gränslöst godt åt
alla varelser och känner hur litet han hör hemma vare sig i
nordanskog eller i hela, vida världen. Fritt rör sig då inom
honom ett längtande lif, ett väsen af högre ordning än allt
hvad gröna jorden rymmer af ära och rikedom och härlighet.
Prinsen älskar vildvädret, älskar stormen, regnet, kölden,
snöyran — allt det andra är för vekligt och tamt för hans
stolta själ. När alla andra stillsamt hålla sig inne i rökstuga
och pörte, far han ut i marken. Hans släde är en sångsvan
med kupigt hvälfda vingar, och i framstammen kröker sig
fågelns hals öfver springarens oklippta svans. Fällen är af
krithvita fjällräfsskinn, och en björnhud med uppstoppadt hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
