Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f» i
i
[ ,
fl ’
I
I
200
hänger ned öfver karmens svängda skifva. Och det här framåt
i ovädret, medan prinsens ögon lysa och den svarta hingsten
tuggar skum kring hornbetslet. Nu är det en fröjd att lefva!
Kappan flyger för stormen och blottar lifrockens himmelsblå
kläde med guldtrådsstickade bårder, och tre tama vargar följa
flämtande efter med slokande svansar och tungorna hängande
öfver tandgården.
Det bär fram genom skog, öfver hed, öfver myr. Frosten
sveder skinnet, och hingsten är rimmig öfver hela kroppen.
Bjällerklangen går vida som ville den väcka de döda till lif.
Prinsen småler i verklig förtjusning, och hans blå ögon stråla
som stjärnor. Rosta än spjut och stridsyxa i overksamheten
där hemma, är det åtminstone fejd här, en fejd som kännes
som en rent andlig kamp om öfvertaget. Och ifvern spänner
hvarje muskel och sena så att man riktigt känner att man
lefver. Minnen från skidfärder i högfjället träda fram. Ah,
hvad är all världens trasgranna futtighet och de trångboddas
ömklighet mot detta fria, starka lif? En innesittardröm, en
vanart. Yi skapades att själfva tränga fram genom töcknen
— men vi stänga oss inne vid minsta oväder. Fega, fega,
äro vi som backharar. Yi lefva futtigare än djuren, och
efter en smula glädje och en smula sorg eller efter ett så
kalladt lif traska vi som djur från sotsängen in i ett för oss
okändt land.
Prinsens blå ögon glimma som andeögon i en vacker dröm.
Hela hans inre flämtar å allas vägnar efter en pånyttfödelse,
där falskheten dör och sanningen blir evinnerligt öfverlefvande.
Hela hans inre ropar åt världens fyra hörn efter den jätte-
starke, helige och fullkomlige, vi bida för att mana med guda-
röst, med väldighet, så att vi i svallande entusiasm kränga
af vårt falska skal, slänga masken i vrån och gå bort för att
lefva som människor.
Prinsen färdas förbi torparstugor och herregårdar, där
dolskheten bor. Folket står på trappan när han reser förbi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
