Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Kemijärvi, Sodankylä, Kittilä och ändtligen Öfvertorne på
båda sidor Torne älf. Men till min stora ledsnad har det
befunnits omöjligt att verkställa denna resa, ty kassan syntes
ej räcka till, och heller ej vintern, när jag ej kunde komma
ut tidigare. Jag fick därför lof att staka ut en ny resplan
och denna gång taga mig hem till mitt land ungefärligen
raka vägen, hvarvid jag emellertid komme att färdas genom
trakter, som jag på goda grunder antog skulle komma att
blifva rätt gifvande i etnografiskt hänseende.
På grund af ofvan anförda förhållanden kunde jag reali-
sera endast en kortare titt in i det heliga Ryssland. Med
präktiga renar från Sydvaranger, det vackra Sydvaranger,
for jag öster ut, färdades öfver Langfjordsvandet och Tsjo(a)l-
mejavre (finskans Salmijärvi), som utgöra utsvällda spakvatten
af Pasvigälfven och öfver hvilka gränsen mellan Norge och
Ryssland löper. Den närmaste ryska lappstammen Patsredski
(Pasvig-lapparne) — äfven kallade »skoltlappar», emedan de
äro mycket besvärade af hufvudskabb, af stora otäcka sårnader,
hvarigenom de blifva skalliga på af sjukdomen angripna partier
— höll nämligen nu under januari, februari och mars (rysk
tid!) till i sin skogsby eller vinterpogost inemot Petschinga
kloster. I markerna kring pogosten betade nu deras till om-
kring 1,000 stycken uppgående renar. Vid fisketidens inträ-
dande flyttade stammen fram till älf och haf.
Min förare, som just är skoltlapp och har ruskiga sår-
kakor under räfskinnsmössan, leder vår kosa på ganska äfven-
tyrliga vägar, och jag undrar ett tag om han verkligen är
renhårig — men det är sant, den stackars mannen är ju
skallig! Han för ut mig i svår terräng, och vid Tsjolmejavre
var det på ett hår att den bångstyriga renen slängt mig i
en fors. Furan, som jag ej sett till sedan Outakoski ( = skogs-
forsen; outalappalaiset = skogslappar) vid Tanaälfven, börjar
kring Langfjordsvandet att åter visa sig på de branta åsarna
och bildar jämte högväxt asp och björk sammanhängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
