Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Daniel Amadeus Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En rysning allt lefvande fattar.
Hvarför? hvarför? —
Du dör! du dör!
Jag gömmer mig i bladen, och skrattar.
Till hafvet Solen ilar,
Af dagens bragder säll;
Den milda sömnen hvilar
I skuggans stilla tjäll.
Jag fäst min purpurbindel
Omkring hans dufna hår,
Och för min andas svindel
Allt lidande förgår.
Det vilda hjertat tystnar
Med löfvens sista flägt,
Och i naturn, som lyssnar,
Är minnets vemod väckt.
Det fordna fosterlandet
Med månan tindrar opp,
Och dikten lösar bandet
Af verklighetens kropp.
Se aftonrodnans fjerran,
Dit blicken tårad flyr:
Det är ett sken från Herran,
Som ur hans portar gryr.
Der, vallmokrönt, i glansen
Står döden, huld och snar,
Och från den röda kransen
Den röda strålen far.
Hans fromma öga blinkar
Igenom nattens flor,
Hans hand med palmen vinkar
Till hemmet der han bor:
Små glada englar smeka
Hans bleknande behag,
Och bjuda dig att leka
Med dem en sommardag.
Men, tills den dagen nalkas,
Som drömmar komma de,
Och för din själ, som svalkas,
I ljusgestalter le.
Din barndom återvänder
Till den förlåtne än,
Och grafven återsänder
Hvar nedergången vän.
På hjertats skära strängar
En flyktad oskuld slår,
När än på fagra ängar
Det sälla barnet går;
Ett älskadt echo svarar
Din gömda saknads gråt,
Guds herrlighet förklarar
Det tomma lifvets stråt.
Var lugn! Cypressen susar
På dina gudars graf,
Men genom rymden brusar
Den storm dem frihet gaf.
Snart äfven oss han skickar,
Till Fabelns ljusa land,
Och morgonsolen blickar
På våra grifters sand.
Han
(ur dälden, nedanför slottshöjden).
Stor sorg och daglig qvida,
I verlden hvar jag är,
Mitt trogna sinne månd’ lida
För dig, min hjertanskär!
Christ styrke din goda vilja,
Som skiner i månklar natt!
Men klippa och ringmur skilja
Mig från min ljufvaste skatt.
Hon
(från höjden, ofvan muren).
Min vän, haf lustigt sinne,
Fast dig synes lyckan vrång;
Haf stadighet i minne,
Fast du skulle lida tvång!
Låt icke dig förskräcka
De hinder, som möta vår tro;
Gud kan väl sin arm uträcka
Från himmelen, der han bor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
