Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michaël Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Frans Michael Franzén.
Och sen i kyrkan, bäst jag satt
Och såg ett hål på nya floret!
Och sad åt Mamma: tänk! hvad spratt! —
Så står han midt för oss i choret.
Och hade Pappa sett hans hår!
Så långt det hängde, som en kappa;
Och brunt som kalfe, när jag slår
Helt litet grädda i för Pappa.
Och hvit och röd, som mjölk och bär,
Han stod der, splitterbar i barmen;
Och rocken var som himmeln der,
Och hatten låg så nätt på armen.
Tänk! att jag än i all min dar
Sett ingen så’n! — jo tyst! —min amma
Beskref Guds englar; och det var
I drömmen en — ja, just densamma.
Men hör nu Pappa! — bäst jag ser,
Så brinner jag så röd i synen;
Och dosan far i bänken ner
Pladask! med alla sockergrynen.
Och han i Choret såg sig om
Med sina stora, sköna ögon.
Jag vet nu intet hvad det kom
Ifrån de sköna, bruna ögon.
Det var så godt, det var så ömt!
Jag hade lust att ta’n i fam’en
Det var, som om jag hade drömt,
När Presten i en hast sad’ Amen.
Hvar är min handske? sad jag då.
Du har ju honom på dig, flicka!
Sad’ Mamma, och jag skämdes så;
För han gick just förbi och nicka,
Och sen, när jag kom hem, och låg
I fönstret: gick han otta gånger
På gatan af och an, och såg
Hit opp, och helsa alla gånger.
Det ringer! tyst! hvar är mitt flor?
Vi ska väl, Mamma, dit vi ärna.
Vet Pappa att jag alldrig for
I någon aftonsång så gerna.
Till en ling flicka.
Unga flicka! i din vår
Bind dig myrtenkransen.
Dansa medan du det får:
Snart är du ur dansen.
Innan morgonen sin kos
Smyga sig behagen ;
Då en annan yngre ros
Tränger dig ur dagen.
Spegla dig, så länge än
Spegeln dig berömmer:
Denna oförstälda vän
Nog en dag du glömmer.
Medan du omkring dig ser
Ynglingar i låga,
Flicka, sjung vid ditt klaver,
Skämta vid din båga.
Snart en Herre återstår
Af den slaf, der smilar.
Barnet gråter, vaggan går,
Och klaveret hvilar.
Lek med diktens drömmar än,
Och dess blommor plocka.
Lek med sjelfva Kärleken,
Såsom med en docka.
Snart med en förvisnad barm,
Såsom Fru, du vaknar,
Vaknar till besvär och harm,
Och din krona saknar.
Rosorna i hymens bädd
Taggar ha, som sticka.
Värre dock, att tvär och hädd
Gråna bort som Flicka.
Medan lifvet blommar än,
Hvar minut värdera.
Dina femton år igen
Får du aldrig mera.
Glädjens ögonblick.
Sörj ej den gryende
Dagen förut.
Njut af den flyende
Hvarje minut.
Rosornas doft,
Drufvornas ånga,
Skynda att fånga:
Yngling! de vissna: du sjelf är ett stoft.
Fatta det. blinkande
Glaset förnöjd.
Sjung om den vinkande
Kärlekens fröjd.
Men då du ler,
Munter för dagen,
Skräm ej Behagen:
Flydda en gång, de ej följa dig mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
