Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michaël Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans Michael Franzén.
101
Drick ur den sparade
Ungdomens bål,
Drick den bevarade
Oskuldens skål
Glädje och Dygd
Elda hvarannan.
Kransad om pannan,
Visheten skämtar i vinrankans skygd.
Klinga med roliga
Vänner i lag.
Tryck den förtroliga
Handen i dag
Kanske du den
Alldrig mer trycker:
Härjaren rycker
Brud ifrån brudgum och vän ifrån vän.
Glad må du somna i
Grafven, du ock;
Känslorna domna i
Tiden ändock.
Efter en qväll
Måttligen njuten,
Hjertligen sluten,
Sofver man roligt, och vaknar man säll.
TJr „Tidsbilder".
Svenska sånggudinnan till den danska. 1794.
Kom, min Syster, kom och räck mig handen :
Lät oss följas åt på Pindens topp;
Och de skönsta blommor långsmed stranden
Af dess Silfverkälla plocka opp.
Lät oss sedan vid oliven sitta;
Och med täflan binda hvar sin krans,
På hvaran, i det vi binde, titta,
Rätta egna misstag af hvarans.
Se, min Syster! sköna äro begge:
Din mer småtäck; min mer allvarsam.
Kom och lät oss kyssas, då vi lägge
För Apollo våra kransar fram.
Nyårs-visa 1797.
Jag sitter i mitt fönster här
Och ser på tidens å:
Den far och far, och lika när
Är mig dess ström ändå.
Der dö väl många bubblor bort,
Som glänste för min syn;
Men nya växa innan kort
Med lika bild af skyn.
Och lika falska? — Ja, än sen!
Låt bubblorna förgå:
Det ljus, de brutit, strålar än
Och skall allt högre nå.
Jag sitter i min stillhet här
Med handen mot min kind,
Och ser de nya segel der,
Som svälla för sin vind.
Och mången köl, som nyss der for
Så stolt med dån o^h skum,
Ur vägen nu i tysthet ror,
Och ingen ser dess rum.
Säll den, som endast långt ifrån
Betraktar verldens gång
Och gör sitt arbete i vrån,
Med munterhet och sång.
Han vet ej af, att tiden går,
Om ej i tornet der,
Och säger åt det nya år:
Ha! är du redan här?
Ja, det är här det nya år
Som tänder Sverges hopp:
Hvar dag på himlen högre står
Den unga solen opp.
Tills ljus och värma på en gång
Den väckta säden får,
Och hamnens stoj och lundens sång
Förkunna: det är Vår.
Den inre föreningen. 1810.
Folken må söndras af skiftande magter.
Döden må bryta de käraste band:
Tanken går fram genom ropande vakter,
Känslan besöker de saligas land.
Minnet har qvar, hvad ej sinnena röna,
Hoppet åt seklerna sträcker sin syn.
Hjertat, som rörs af det ädla och sköna,
Anar sin vän bortom hafvet och skyn.
Fritt som i luften der skyarna segla,
Möts man i tankens ovanskliga verld.
Sanning och tro! i er trollruta spegla
Hjertan hvaran bakom murar och svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
