Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl August Nicander.
183
Men när nu Solen öfver Rom sig sänker,
Jag tänker: Stanna, se på lifvets dans:
Dröj än och se på denna blomsterkrans,
Som konstens yngre slägt dig tacksam
skänker.
Men solen tyst går både upp och ned;
Utöfver gömda grifter, glömda lagar,
Hon tänder och hon släcker sina dagar.
Ty himlen blott förbyter ej siu sed,
Och dess historia skrifs af Ljusets flamma,
Uti årtusenden ännu densamma.
II. Nnnnan.
Osynlig söng du. Ej ditt milda, bleka
Och höljda anlet fick min blick förnimma.
Blott Röst du var i bönens andaktstimma,
Och ensam den var nog att mig beveka.
Vildt i ditt hjerta Minnets genier leka;
Ditt ögas eld, som icke mer får glimma,
Släcks ut af tårars flod — och månens
strimma,
Blott hon får dina kinders liljor smeka.
Men tåligt bär den lott, dig ödet gifvit,
Sjung nöjd din sång, låt lampans olja
brinna.
En värre dom än din har tiden skrifvit;
Ty Roma sjelf, den manligaste qvinna,
En skön, men blek och dokhöljd nunna
blifvit,
Hon, som dock fordom var en Krigs-
Gudinna.
III. Colosseum.
Du Jättemur, som trotsat tusen år,
Inom hvars djerfva, himmelshöga branter
En legion af Sångens anförvandter,
Det höga Minnets andar, fjettrad går!
Murkrona, som på Romas kummel står,
Och för hvars eviga, fast brutna, kanter
En verld af himlahvalfvets diamanter,
Ett stjernsystem till prydnad knappt
förslår!
Du Ring, som allt och intet innesluter,
Nu är du skönast, nu då månen gjuter
Sitt sken uppå ditt oförstörda grus;
Ty Romas minne är som månens ljus,
Det brinner än, och har i sekler brunnit —
En återglans af Solen, som försvunnit.
IV. Till tre venner, som reste från Rom.
»Farväl! Farväl!« — så lyder menskans dom:
Den skrifs med tårar: suckar den förklara.
O! mycket bättre skulle menskan fara,
Om på Farväl all jorden vore tom.
Hvart flyn J hän från Konstens helgedom,
Från Söderns sol, den värmande, den klara?
Kan något land på verldens charta vara,
Dit man har lof att längta ifrån Rom?
Blott Ett — det är: den dyra Fosterjorden;
Ty fädrens land, om äfven högst i Norden,
Är dock det skönsta Rom en dödlig har.
Farväl! Farväl! jag eder flykt förlåter,
Om blott jag visste, att J kommen åter,
Och finnen mig på Tiberns stränder qvar.
V. Nyårsnatten 1828.
God natt, du gamla år! Sof tryggt och
roligt —
Om ock du ej på lagrar hvila får,
Du slutar nu åtminstone förtroligt:
Och då ditt hjerta sista slaget slår,
En skål för gamla året må vi tömma;
Hvad gammalt år må menniskan ej glömma!
God morgon, Nya år! Välkommen vare
Du, Tidens yngste son! Vid nöjets bål
Vi heise dig, men intet mer; vi spare,
Till dess du tjenat tiden ut, din skål.
Den må vi dricka nästa nyårsnatten,
I vin. som detta, eller ock — i vatten.
Men nu en skål, vår bästa skål, för Värden!
Hell! Albert Thorwaldsen! Paa tidens elf
Går allt i ständig vexling — hela verlden
Byts om; du varit, är och blir Du sjelf.
Din far var Guden Thor vid Urdas floder,
Och Greklands skönsta Grazie var din moder.
Och samma Kraft och samma Grazie stråla
I dina bilder, som ej höggos blott.
Dig lärde Grazien att med mejseln måla,
Ett högre mål af dig Sculpturen fått;
Förr var den kall, ur hårda marmorn skuren —
Du gjort den varm, poetisk som naturen.
Ett godt nytt år för Dig! — Din vunna ära
Af årens gång och skiften ej beror:
Och Dn är trogen Konstens högsta lära:
Din själ är öm, liksom din ära stor.
Fastän din själ sin flygt mot höjden spänner,
Du är på jorden glad, bland glada vänner.
Skål för den ungdomseld, som från din panna
Så mäktigt strålar i din mandoms lif,
Och brinner för det stora, sköna, sanna!
Så rik på dagar, som på ära, blif!
En skål för höga Norden, som dig födde,
Der först, bland snön, ditt skaparsnille glödde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
