- Project Runeberg -  Nordiske Digtere i vort Aarhundrede : en skandinavisk Anthologi /
457

(1870) [MARC] [MARC] Author: P. Hansen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

August Blanche.

457

Se’n blir jag prost och riksdagsman,
Och skall votera som en ann’.
Jag biskop blir, och med god smak
Tar stjernor mot båd’ fram och bak.

(vänder sig om och helsar på
pensionärerna, så at publiken får se
honom på ryggen.)

Alldeles, alldeles ja — salutem,
salvete, mina damer! Hur befinner man sig,
mina nådigaste fröknar Silfverklink och
Knipenstrut? Hur mår man, min sötaste
mamsell Stafvander? Hur står det till, lilla
mamsell Warg? Bene, optime, maxime!
Och ni andra, mina små pull or? Bravo, och
derpå ta vi oss en pris snus - (bjuder
pensionärerna snus) alldeles, alldeles!

Elfte Scenen.

De Förre, Fru Kastanie.

Blackstadius (kysser Fru Kastanie pä handen).

Den skönaste god morgon! Sole oriente,
stellæ fugiunt! När jag ska’ hit, så är
det som jag hade vingar på mej —
alldeles , alldeles.

Fru Kastanie

(betraktar Bläckstadius ifrån hjessan till fotabjellet och
utbrister derefter i ett gapskratt, hvaruti pensionärerna
instämma).

Blackstadius.

Hva — hva — hva förslag! Är jag
något spectaculum, något ridiculum? —
ingalunda, ingalunda, ingalunda!

Fru Kastanie (afbrytande).

Magistern har såkert varit på Dufvan idag?

B läckstadius.

Alldeles, alldeles, och på Victoria också;
två frukostar ja — det är väl inte för
mycket det, när man läser i tolf
flickpensioner om dagen; ingalunda, ingalunda!

Fru Kastanie (afsides).

Hvem skulle väl tro, att äfven den
der vågar fria till mej!

Aurora (ser på Bläckstadii paraply).

Har inte frun sett så’n vacker ocli
nätt paraply magistern köpt sej!

Bläckstadius.

Alldeles ja — det är min
sommarparaply det — men om vintern har jag en,
som är mycket tjockare och varmare; (till
frun) ack, min nådigaste fru! jag blir kärare
för hvar dag.

Fru Kastanie (afsides).

Inte för mej åtminstone!

Bläckstadius.

Mina känslor äro oräkneliga, som pisces
in maribus — alldeles.

Fru Kastanie.

Låt det vara nog nu med det der
»alldeles, alldeles«, och börja lektionen

(sätter sig vid det mindre bordet).

Bläckstadius.

Alldeles, aldeles ja — det var i
allmänna och Svenska historien. — I
halfcirkel , mina damer. (Pensionärerna ställa sig i en
halfcirkel midt öfver theatern.)

Bläckstadius

(tager ett papper ur fickan och ser derpå).

Kan fröken Silfverklink säga mig när
det var som krutet uppfanns?

Aurora.

Det var — det var —

Bläckstadius.

Är det någon som kan säga det? —
Den som vet det, sätter upp fingret (sätter
upp sitt finger); alldeles , alldeles ja — nå tala
ur skägget, mina damer ■— anno — 1440 —

Aurora (infallende).

I en burk, af den store fyrverkaren
Magito —

Bläckstadius.

Alldeles, i en burk ja, som den store
hofapothekaren Barthold Schwartz höll på
och rörde uti. — Nå, hvartil begagnar man

krut? (Alla pensionärerna sätta upp fingret.)

Aurora.

Till krig.

Bläckstadius.

Alldelet, alldeles, till krig, fyrverkeri,
bergsprängning och andra oskyldiga nöjen.
— Nå begagnas det inte som läkemedel, —
kan ingen svara derpå? — Jo för hästar
och äfven för menniskor med hästnatur —
alldeles, alldeles — så är det ja.

Fru Kastanie.

Det är godt och väl, herr magister;
men mina pensionärer tänka inte bli några
hästläkare. Var god och förhör dem i
fäderneslandets historia.

Bläckstadius.

Alldeles, alldeles! Kan lilla mamsell
Warg säga mej, hvem det var af Sveriges
konungar, som stupade i slaget vid Lutzen?

(Alla pensionärerna sätta upp fingren.)

Clara.

Ulrika Eleonora.

Bläckstadius.

Ingalunda, ingalunda (sätter sig).

Fru Kastanie.

Hvad är det för slag? Hur har magistern
lärt dem Svenska historien? Nå, vet inte
Clara det? Hvilken Svensk kung var det,
som stupade i det Tyska trettioåriga kriget?
Det var ju Carl XII, mitt barn lilla.

Bläckstadius.

Ingalunda, ingalun —

Fru Kastanie (afbryter hastigt).

Hvad har magistern att säga? Hvad vill
magistern? Var det inte Carl XII kanhända?

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddigter/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free