Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 August
Blackstadius.
Alldeles, alldeles — Carl XII — eller,
med andra ord, Gustaf II Adolf den Store
–uff!
Fru Kastanie (uppreser sig).
Om jag får säga min mening, så tycker
jag att magistern går för mycket in i
specialiteter. Det voro bättre om magistern
gjorde sina elever något hemmastadda i
national-ekonomi , statsrätt och annan slags
naturalhistoria. Vi ha riksdag nu och det
skulle inte skada om eleverna finge litet
notis om ställningarna i landet.
Bläckstadius.
Alldeles, alldeles — det har jag gjort
också, min nådigaste fru! — Mamsell
Staf-vander! Minns mamsell Stafvander hvad
det är för skilnad emellan utländska krig
och inbördes krig i statsekonomiskt
hänseende? Jag gjorde samma fråga i går.
Therese.
Jo, i de utländska krigen föras
penningarna ur landet, men i de inbördes krigen
så stanna de qvar inom landet.
Bläckstadius.
Alldeles, alldeles; nå hvad blir följden
deraf! , ,
Therese.
Jo, att man derföre aldrig borde ha
annat än inbördes krig.
Bläckstadius.
Alldeles, alldeles, det är ju klart som
dagen det. — Nu ska vi hålla oss till
an-tiqviteterna — det är just min force det! —
Hör på, min nådiga fröken Knipenstrut,
hvad var det för vapen som våra förfäder
brukade?
Amelie.
Pil och båge.
Bläckstadius.
Alldeles. — Hur såg pilarne ut? Va’
de som synålar? ingalunda. Va’ de som
strumpstickor? ingalunda. De va’ som
obelisken, mina damer, som obelisken, men
mycket spetsigare, alldeles, aldeles. Hur
såg bågen ut? Var han som en sybåge?
ingalunda. Som en sprättbåge? ingalunda.
Så här såg han Ut (sträcker upp händerna), så
här krökte han sig (böjer sig ner tm golfvet), så
här spände han sig och så här (faller framstupa).
Fru Kastanie (infaUande).
Brast han.
Bläckstadius (sittande på golfvet).
Alldeles , alldeles ja! (Pensionärerna skratta).
Fru Kastanie.
Står inte vetenskapen på båttre fötter än
magistern, så måste det vara rätt klent dermed.
(Pensionärerna sätte sig kring det större bordet.)
Bläckstadius (stiger upp).
Jag ber allra ödmjukast om förlåtelse
—jag måtte väl inte ha fallit frun olägligt? —
Fru Kastanie.
Nej var så god och fall så mycket
magistern vill, så länge mattorna äro af
åtminstone. Hör på, vill magistern göra
mig en liten tjenst?
Bläckstadius.
Alldeles ja! (Fattar fruns hand) Frun
känner ju min ömma låga; jag blir mager som
en läderlap utaf pur kärlek.
Fru Kastanie.
Så’na galenskaper! Jag har ju sagt
tusende gånger, att det der är bara
spektakel. — Hvad skulle det bli af? Magistern
är ju öfver 50 år gammal och kan med
möda försörja sig sjelf.
Bläckstadius.
Alldeles ja — 50 år; men frun är
icke häller någon dufunga — ingalunda.
Fru Kastanie (afsides).
Oförskämde bokmal! (högt) Herr
magister , vi få väl se — längre fram —
framdeles , herr magister. —
Bläckstadius.
Alldeles ja, men inte bli vi yngre
derigenom.
Fru Kastanie (tar fram en biljett).
Herr magister, jag skulle önska att
den här biljetten inlemnades på
Dagbladskontoret innan middagen.
Bläckstadius
(tar biljetten och läser på utanskriften).1
» Till Enslingen «.
Fru Kastanie.
Ja, han har Halmstadlax att sälja.
Glöm nu inte att inlemna den, och låt det
vara oss emellan. — Adjö! herr magister!
Välkommen i morgon!
(går in i det ena af sidorummen).
En moder.
Ofta af en händelse, men någon gång
äfven »med flit«, som det heter, kommer
jag till en viss trakt af hufvudstaden. Det
är trakten af Clara sjö, det är den s. k.
sporrongska gården, hvilken bildar ett helt
qvarter, hvaraf tre sidor vetta åt Clara
vestra kyrkogata, Karduansmakare- och Lilla
vattugatorna. Den fjerde sidan begränsas
nu som förr af ett högt plank; men bakom
detsamma fanns i min barndom en större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
