Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tusen passagerare sammanpackade som sardiner i
en låda! Låter dem betala dubbel förstaklassavgift
och ger dem sedan dålig kost och hyser in dem
sämre än svin! Sjörövare — ä’ det jag, det?»
En karl med högrött ansikte stack nu huvudet
över relingen däruppe och skrek med full hals:
»Jag vill ha mina hästar i land! Kom upp hit, mr
Thurston! Nu med ens! Jag har femti indianponies
här, som hålla på att äta upp varandra i er snuskiga
busa — och ni ska inte få det för rart, om ni inte
lagar att de komma i land, så fort ni kan röra på er.
Jag förlorar tusen dollars om dagen på dem, och
det ämnar jag inte finna mig i. Hör ni? Jag gör det
inte! Ni har skojat mig på allt sätt från och med den
stund ni gick ut från Seattle, men jag svär vid
gångjärnen till helvetets portar, att jag inte tål’et
längre! Jag ska’ stuka erat bolag så sant jag heter
Thad Ferguson! Hör ni vad jag säger? Jag är
Thad Ferguson, och ni kan inte komma hit upp en
sekund för tidigt! Hör ni?»
»Sjörövare — va’?» muttrade roddaren. »Vem?
Jag ?»
Mr Thurston vinkade lugnande åt mannen med det
röda ansiktet och vände sig sedan till den unga
flickan.
»Jag skulle gärna följa er i land och upp till
magasinet, men ni ser huru överhopade vi ä’. Adjö
nu — och lycklig resa! Jag skall genast skicka ett
par man att lossa ert bagage. Det skall vara uppe
vid magasinet i god tid i morgon bittida.»
Hon stödde sig lätt på hans hand och steg ner i
båten, varvid den otäta farkosten krängde till och
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
