Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frona, användande Del Bishops uttryck. »Ni kan
bestämt reda er här i landet.»
»Hoppas det!» ropade mannen tillbaka till henne.
Flan hade återtagit packningen och begav sig i väg
med raska steg. »Och en skön rast har jag haft!» —
Längre bort gick vägen över ett brant moras ned
till flodbrädden. En smärt fura var lagd som bro
över det skummande vattnet, nedböjd på mitten, så
att den berörde det våta elementet. Vågsvallet slog
emot den smala trädstammen och satte den i
rytmiskt svängande rörelse, och dessutom hade den
våg-sköljda delen av dess yta blivit glatt genom
bagagebärares tramp. Denna osäkra bro’ var åttio fot lång.
Frona gick ut på den, kände den gunga under
fotterna, hörde vattnets brus, såg dess vilda fart — och
ryggade tillbaka. Hon drog upp knuten på sina
kängsnören och låtsade vara ivrigt upptagen av att knyta
dem, då ett sällskap indianer kommo ut från
skogarna ovanför och begåvo sig ut i moraset. Tre eller
fyra unga män gingo i spetsen, följda av en hop
squaws, alla med ryggen böjd under stora bördor i
spännremmar. Efter dem kommo barnen, också de
lastade i förhållande till sin ålder, och sist ett
dussintal hundar med tungan hängande ute ur munnen och
mödosamt knogande framåt under väldiga bördor.
Männen sneglade på Frona, och en av dem sade
någonting med låg röst. Hon kunde icke höra vad
det var, men fnissandet, som spred sig genom hela
sällskapet, kom henne att rodna djupt av blygsel och
sade henne mer än orden kunde ha gjort. Hon var
het om kinderna, ty hon kände sig nedsatt även i
egna ögon, men hon låtsade om ingenting. Anföra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
