Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren för tåget steg åt sidan och den ena efter den
andra av de övriga — men alltid bara en om sänder
— gjorde den farliga överfärden. Vid böjningen på
mitten trycktes trädstammen under vattnet av deras
tyngd, och med det kalla, brusande vattnet ända
upp över fotknölarna måste de trevande skrida
framåt. Till och med barnen gingo över utan att
tveka, varefter hundarna motsträviga och gnällande
drevos samma väg av anföraren. När den sista av
dem hade gått över, vände han sig till Frona.
»Ni gå hästvägen!» sade han och pekade uppåt
sidan av berget. »Mycket bättre ni gå hästvägen.
Längre; mycket bättre.»
Men hon skakade på huvudet och väntade tills
han hade kommit över till andra sidan. Ty hon
kände icke allenast sin egen stolthet utmanad, utan
stoltheten hos den ras hon tillhörde — och den var
en större drivkraft än hennes egen, alldeles som rasen
var förmer än hon. Och så satte hon foten på den
sviktande trädstammen, och inför det främmande
folkets ögon vandrade hon genom det skummande
vågsvallet. —
Efter en stund träffade hon på en man, som satt
och grät vid vägen. Sin slarvigt hopsnörda packning
hade han lagt ifrån sig och tagit av sin ena sko.
Den nakna foten var svullen och full med blåsor.
»Hur är det?» frågade hon och stannade framför
honom.
Han såg upp på henne och stirrade sedan ned i
djupet, där Dyeafloden lyste upp det hemska
dunklet med sitt silverglitter. Hans ögon voro ännu fulla
av tårar och han snyftade.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
