Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej.»
»Jäg ger er femtio dollars.»
»Nej, säger jag.»
»Men jag är inte rädd, skall jag säga er.»
Ynglingens ögon blixtrade av harm. Han vände
sig häftigt emot henne, men vid närmare besinning
uttalade han icke de ord, som ville över hans läppar.
Hon förstod, att hon oavsiktligt hade sårat honom,
och ville förklara’sig. Men vid närmare eftertanke teg
hon, ty hon insåg, att detta måhända var enda
utvägen för henne att vinna sitt mål. Och där stodo de
nu framåtlutade i stormen som matroser på ett
lutande däck och sågo varandra trotsigt i ögonen. Hans
hår låg i våta ringlar fastsmetat vid pannan och
hennes långa slingor piskade henne ursinnigt i ansiktet.
»Så kom då!» Han slängde båten i vattnet med en
ursinnig knyck och kastade årorna ombord. »Stig i!
Jag skall ro er, men inte för edra femtio dollars. Ni
får betala vanligt pris och därmed punkt.»
En vindstöt träffade den lätta farkosten och sopade
den bredsides ett gott stycke. Vattnet sköljde
ursinnigt över båtkanten, och Frona började genast
arbeta med öskaret.
»Jag hoppas ätt vi driva i land», utbrast ynglingen,
i det han lutade sig ner över årorna. »Det vore
förargligt — för er.» Han gav henne ett ilsket ögonkast.
»Nej, men det vore illa för oss bägge», sade hon.
»En natt utan tält, utan filtar och eld! Men jag tror
inte att vi driva i land.» —
Vid framkomsten steg hon ur på den halkiga
klippan och hjälpte honom att dra upp den bräckliga
farkosten och länsa den från vatten. På ömse sidor
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
