Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berdag, då den första kölden hade kommit och
termometern visade sextiofem grader under noll, drog hon
ut släden, selade på sitt hundspann och körde i
flygande fart utför flodvägen. Så snart hon hade hunnit
ut ur staden, hoppade hon ur släden och sprang
bredvid. På detta sätt, ömsom springande och
åkande, färdades hon genom indianbyn nedanför
klipporna, gjorde en åktur på åtta mil upp till
Moo-sehide Creek och tillbaka igen, åkte tvärs över
floden på isen och kom flera timmar senare i rask
fart uppåt västra stranden av Yukon, mitt emot
staden. Hon ämnade först ta den väg ditåt, som
var avsedd för vedkörare, men ett stycke därifrån
styrde hon i stället rakt in på den obanade snön
och lät hundarna gå i sakta mak.
Hon styrde kurs utmed stranden tätt nedanför
klipporna, vilkas krökar hon följde, än i långsträckta
buktlinjer och än kring skarpt utskjutande hörn.
Och därvid upptäckte hon plötsligt alldeles framför
hundarnas huvud en kvinna, som satt i snön och
stirrade över floden bort till staden, över vilken en
baldakin av rök höjde sig. Hon hade gråtit — en
tår, som förvandlats till ispärla, satt på hennes kind
— och ögonen voro dimmiga och våta, uttryckte
en hopplös, bottenlös smärta.
»Ä!» utbrast Frona ivrigt, i det hon ögonblickligen
hejdade hundarna och gick fram till den obekanta,
»har ni gjort er illa? Kan jag hjälpa er?» Den
andra skakade endast på huvudet. »Men här skall
ni inte sitta. Vi ha nära sjuttio graders köld och ni
skulle stelna inom några minuter. Edra kinder äro
redan vita.» Hon tog en handfull snö i sin vantklädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
