Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullbordat under tre tjog generationer — besinna det!
I våra dagar är den mera vittfamnande än
någonsin. Härjaren och förstöraren bland nationer!
Uppbyggaren och lagstiftaren! Å, Vance, min kärlek är
passionerad, men Gud skall förlåta mig, ty den är
berättigad. En stor ras, stort anlagd, och om den
skall förgås, så skall den dö i storhet. Kommer ni
inte ihåg: ’Ygdrasil darrar, men står ännu;
Loke blir fri ur sina bojor; skuggorna
jämra sig på vägen till Hel, tills Surturs
eld har förtärt trädet. Bergen störta
samman; solen mörknar; jorden sjunker
i havet; stjärnorna falla från himmelen;
elden fattar i det allnärande träd et och
lågorna slå upp emot himlavalvet’.»
Där hon nu stod, en pälsklädd Valkyria med
ögonbryn och ögonfransar vita av frost, medan
diamant-stoftet yrde kring hennes hår och ansikte och
södersolen övergöt henne med en rödskimrande glöd,
tyckte sig Vance Corliss i henne se rasens genius.
Traditionens makt grep honom, och han kände sig
identisk med någon av fornvärldens vithyade och
ljushåriga jättar. Medan han betraktade henne, blev
minnet av en mäktig forntid levande inom honom,
och han tyckte sig höra bullret av längesedan
förgätna strider. Han hörde stormvindarnas tjut och
dånet av fradgande Nordsjövågor; han såg stridsskepp
fulla med storväxta nordmän, elementernas
avkomma, härjare och erövrare av sydliga länder. Dånet
av tjugu århundradens strider brusade för hans öron,
och det urtypiska drog honom till s:g allt mäktigare.
Han grep lidelsefullt Fronas händer.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
