Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Bliv min strålande brud, Frona! Bliv den
strålande brud, som delar mitt läger!»
Hon spratt till och såg frågande på honom. Så
förstod hon innebörden av hans ord och drog sig
ofrivilligt tillbaka. Solen skickade en sista dallrande
stråle över jorden och försvann. Elden var borta
ur luften och dagen mörknade. Högt ovanför dem
tjöto de likdragande hundarna.
»Nej», avbröt han, då han såg hennes läppar röra
sig. »Säg ingenting. Jag vet ändå mitt svar — ert
svar... Nå — jag var en dåre. . . Kom, låt oss
gå vidare.»
Det var icke förrän de hade lämnat berget bakom
sig, gått över slätten och kommit ut på floden vid
sågen, som bullret och sorlet av det dagliga livet
gjorde det möjligt för dem att tala. Corliss hade
gått med ögonen fästade på marken och Frona
med huvudet höjt och blicken irrande omkring
överallt, stundom i smyg också till hans ansikte. Då
de skulle gå över bron vid sågen, var den slipprig,
och när han grep tag i henne för att hon icke skulle
falla, möttes deras ögon.
»Jag — jag är så ledsen», sade hon sakta. Och
hon tilläde i omedvetet självförsvar: »Det var så...
Jag hade inte väntat det — just då.»
»Annars skulle ni ha förekommit det?» frågade
han bittert.
»Ja. Jag tänker, att jag skulle ha gjort det. Jag
ville inte vålla er smärta..,.»
»Men ni väntade det i alla fall — någon gång?»
»Jag fruktade det. Men jag hade hoppats ... Jag
... Jag kom inte ut till Klondyke för att bli gift,
J5X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
