Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
How-ha var endast en indiankvinna, ättling av
en lång rad fiskätare och köttslukare, och hennes
etiska begrepp voro lika råa och simpla som hennes
blod. Långvarig kontakt med de vita hade emellertid
givit henne en inblick i deras sätt att betrakta saker
och ting, och ehuru hon i djupet av sin själ hyste
förakt för deras seder och bruk, hade hon förstått
dem fullkomligt. För tio år sedan hade hon skött
matlagningen hos Jacob Welse, och sedan hade hon
stannat i hans hus och varit honom till gagn på
mångahanda sätt. Och då hon en kulen
januarimorgon öppnade ingångsdörren för någon., som
bultat på den med portklappen, fick hennes buttra
ansikte ett upprört uttryck, när hon upptäckte vem den
besökande var. En vanlig man eller kvinna skulle
icke ha känt igen henne så lätt. Men How-has
iakttagelseförmåga och minne för detaljer hade
utvecklats i en hård skola, där döden ständigt slog den
fåvitske och den vaksamme fick behålla sitt liv.
How-ha betraktade kvinnan som stod framför
henne från huvud till fot. Genom den tjocka slöjan
kunde hon endast urskilja hennes blixtrande ögon
och kapuschongen dolde fullkomligt den främmandes
hår, medan parkan icke så noga angav gestaltens
konturer. Men How-ha betraktade henne forskande
om igen. Det var i alla fall någonting bekant hos
192
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
