Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den där gestalten och i kvinnans sätt att föra
huvudet. Och How-ha började nu ivrigt forska i sin
hjärnas gömslen, där hon förvarade intrycken från sitt
magra liv. Utan misstag fann hon vad hon sökte,
valde ut och sammanförde i ett ögonblick, och så
hade hon den besökande klar för sig. Mörkret
gled av henne. Hon kände igen henne, och hon
kände också hennes ord och gärningar, hennes
utseende och hennes historia.
»Bäst att ni gå er väg och det genast» förklarade
How-ha.
»Jag önskar träffa miss Welse.»
Den främmande talade med en ton, som uttryckte
en bestämd vilja, men detta gjorde ej något intryck
på How-ha.
»Bäst att ni gå»,, upprepade hon envist.
»Se här, lämna det här kortet till miss Welse och»
— hon satte sitt knä mellan dörren och dörrposten
— »och var så god och lämna dörren öppen.»
How-ha gjorde en sur min, men hon tog kortet.
Ty hon kunde icke skaka av sig trycket av tio års
tjänst hos den överlägsna rasen.
”Kan jag få träffa er?
Lucile.”
Så stod det på kortet. Frona såg frågande upp på
indianskan.
»Hon står kvar utanför», sade Howha. »Jag säga
till henne att gå sin väg genast — genast. Nå? Ni
också tänka så? Hon inte vilja gott. Hon säkert.. .»
»Nej;, nej!» Fronas tankar ordnade sig hastigt.
»För henne hit!»
»Vore mycket bättre . ..»
193
Nordlandets dotter. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
