Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har suttit som förstenad gränsle över takbjälken
hela den sista timmen.»
Jacob Welse svängde med armen. »Floden bryter
upp! Där kommer den!
»Hälsa din gumma, Bill», sade han med tobaken.
»Tack», svarade Bill med orubbligt lugn.
Hela floden tycktes ta fart för att frigöra sig.
Ismuren brast på hundra olika ställen och såväl
uppifrån som nedifrån hördes knakandet och
kraschandet av träd som rycktes upp med rötterna.
Corliss och Bishop togo Bill och begåvo sig på väg
till Mc Phersons hydda, och Jacob Welse och
fransmannen hade just fått hans kamrat över takfoten,
då ett väldigt isblock slungades rakt mot hyddan.
Frona såg det komma och uppgav ett varnande rop,
men i nästa ögonblick störtade hyddan ihop som ett
korthus. Hon såg Courbertin och den sjuke slungas
utanför vrakspillrorna och sin far falla under dem.
Hon rusade dit, men han gjorde ej något försök att
komma upp. Hon drog i honom för att få hans mun
över vattnet, men förmådde ej få honom ur fläcken
och endast hans hjässa var synlig. Då trevade hon
omkring med sina händer och upptäckte, att han>
högra arm satt fastklämd mellan ett par stockar. Dessa
förmådde hon icke rubba, men hon stack in mellan
dem en av takstängerna, som hade legat till underlag
för mossan och jorden. Det var en otymplig hävstång
och knappast lämplig för ändamålet, ty då hon kastade
sig över den med hela sin tyngd, böjde den sig och
knakade. Varnad därav hanterade hon den med mera
försiktighet och tyngde ned don så småningom, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
