Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det slutligen lyckades henne att få öppningen vidgad
och Jacob Welse lyfte upp sitt nedsölade ansikte.
Han drog en massa djupa andetag och utbrast sedan :
»Vad det smakar gott!» Han såg sig hastigt omkring
och tilläde: »Del Bishop är en riktig sanningssägare!»
»Hur så?» frågade hans dotter förundrad.
»Han sa ju, att du skulle ’reda dig, du minns?»
Han kysste henne, och de måste sedan bägge
skrattande torka bort våt jord från sina läppar. Så kom
Courbertin plumsande från andra sidan om spillrorna.
»Aldrig har det väl funnits maken till människa!»
ropade han muntert. »Han är alldeles vild! Går
inte att lugna honom. Han fick sin huvudskål
krossad i fallet och hans tobak är försvunnen. Men det
är bara tobaken han sörjer över.»
Huvudskålen var emellertid icke krossad; den hade
endast fått ett fem tum långt sår.
»Nu får ni lov att vänta tills de andra komma igen.
Jag kan inte hjälpa er att bära.» Jacob Welse visade
på sin högra arm, som hängde obrukbar. »Bara
en vrickning», förklarade han. »Intet benbrott.»
Baron Courbertin intog en dramatisk attityd och
pekade på Fronas ena fot. »Ah! Vattnet har
sjunkit och lämnat efter sig en ädelsten, en äkta pärla!»
Fronas nötta mockasiner hade sluppit upp genom
vätan, och en liten vit tå tittade ut i den gyttjiga
världen.
»I så fall är jag mycket rik, baron Courbertin; jag
har nio till av samma slag.»
»Ja, vem kan förneka det? Vem kan förneka det?»
»Vad ni är för en löjlig, dåraktig och älskvärd
människa!»
257
Nordlandets dotter. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
