Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muren stod gnistrande och glittrande över dem;
solljuset återstrålade från otaliga facetter, klädde den
i strålande juvelprakt. Rännilar av silver tillrade
utför dess kristallsluttningar, och i det klara djupet
där nedanför tycktes livets, dödens och människornas
ävlans hemligheter blottas, den ena slöjan gled bort
efter den andra från blekt azurskimrande
drömsyner . . . där nere i det stora, kalla hjärtat fanns
oändlig vila och ro . ..
Det översta blocket ovanför deras huvud sviktade
sakta av och an. Men Corliss såg på det utan att fråga
efter faran. Å, att få ligga så där just vid mysteriets
rand och supa in luft i långa drag och göra ingenting
— han begärde inte mer. En dervisch kan svänga
runt tills allting svindlar för honom, och sedan kan
han hänge sig åt översinnliga tankar och bevisa att
gudomen är odelbar — och en man, som har plöjt
ooli plöjt och plöjt med sin åra i det oändliga, kan
också skaka av sig sina begränsningar och höja sig
över tid och rum. Så var det nu med Corliss.
Men småningom upphörde blodet att dunka så
hårt vid hans tinningar, luften föreföll honom ej
längre nektarljuv, och verklighetens fordringar
trängde sig åter på honom.
»Vi måste laga att vi komma ifrån det här», sade
han så hest, att det nästan skrämde honom själv.
»Ja, vi måste ta i om igen», sade Frona med låg
stämma. Det föreföll Corliss som om hon uttalat
sina ord på långt avstånd.
Tommy lyfte på huvudet och såg sig omkring.
»Jag tänker vi få lov att överge alltsammans nu.»
»Hugg i!»
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
