Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka igen. Rämnan tycktes gäcka alla deras
bemödanden.
Fem minuters oerhörda ansträngningar — varje
minut så lång som en evighet — och de hade
verkli-gen kommit förbi. Tio minuter, och rämnan låg
hundra fot bakom dem. Doppa, lyft — doppa,
lyft — tills himmel och jord och flod voro så gott
som utplånade och medvetandet endast höll fast vid
ett, en smal linje av fradgande skum, på ena sidan
begränsad av en hånande klippvägg, på den andra
av ursinnigt fräsande vatten. Denna smala linje var
det enda i världen. Någonstädes där nedanför var
tingens begynnelse och någonstädes ovanför var
deras slut — och det var dit de strävade.
Och fortfarande höll Frona med järnhand
äggskalet till lydnad. Vad de tillkämpade sig, det behöllo
de och kämpade vidare för att vinna mer, tum för
tum — doppa, lyft. Och allt skulle ha gått
lyckligt, om icke Tommy hade haft ett klenmodigt sinne.
Ett isstycke, som kom i båtens närhet, tumlade om
och drogs ner, och detta kom honom att se sig själv i
samma belägenhet, försvinnande i djupet. Han
stirrade på den hemska fläcken med vitt uppspärrade
ögon och försummade att lyfta sin åra. Inom några
ögonblick grinade den olycksdigra rämnan emot dem
på nytt, och strax därefter befunno de sig nedanför
klipporna igen och drevo sakta in i bakvattnet.
Frona låg snyftande i solen med huvudet
tillbakalutat, Corliss arbetade flämtande midskepps, och i
fören satt Tommy pustande och jämrande med
huvudet sänkt mot sina knän. La B i j o u snuddade mot
iskanten och slog sig till ro. Den regnbågsskimrande
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
