Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Corliss gjorde det och tvingade den knotande
Tommy att gå före. Kanotens tyngd var egentligen
ingenting att tala om, men vid branta stigningar och tvära
vändningar var dess längd prövande för deras
krafter. Och solen brände. Dess skarpa sken gjorde
ont i deras ögon, svetten trängde ut i varje por och
de flämtade efter luft.
»Å, Vance — jag . . .»
Han torkade svetten ur pannan med handen och
slängde bort den med en hastig rörelse.
»Jag önskar, att jag hade ätit mera vid frukosten.»
Han brummade medlidsamt. De hade nu kommit
över åsens rygg och kunde se öppet vatten på andra
sidan. De sågo också mycket tydligt den nödställde
och hans signal. Där nedanför låg Split-up Island
i lantlig grönska. Och de blickade uppåt Yukons
breda lopp med ett matt leende, som om den icke
vilket ögonblick som helst kunde spy död och fördärv.
Vid deras fötter sluttade isen nedåt en hålväg i
miniatyr, varöver solen kastade en bred skugga.
»Gå på, Tommy», manade Frona. »Nu ha vi
kommit halvvägs, och därnere ha vi öppet vatten.»
»Jaså, det är öppet vatten ni tänker på, medan ni
för en stackare till döden?» fräste Tommy.
»Jag är rädd, att ni har begått någon svår synd,
Tommy», sade hon med en förebrående skakning på
huvudet, »annars skulle ni inte vara så rädd för
döden.» Hon suckade och grep åter tag i sin ända
av kanoten. »Nå, det är väl naturligt för er. Ni
förstår inte att dö . . .»
»Och inte vill jag dö heller», inföll han häftigt.
»Men det kommer en stund för alla människor då
2 73
Nordlandets dotter. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
