- Project Runeberg -  Norden. National-kalender / 1866 /
29

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Kung Helge och Sigrun Sköldmö». Berättelse af Otto von Schantz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna hög gick Sigrun hvarje afton, och skådade med
stirrande blickar mot skogen, liksom hon väntade få se
någon komma. Hon satt der ända till nattkylan dref
henne in, der hon möttes af sin gamle höfding, som troget
vaktade henne.

»Helge dröjer länge på jagten», sade hon då alltid
till den gamle med en tung suck. Vandrade derpå
oroligt af och an i den stora salen, tills hon dignade ner af
trötthet. Så fortsatte hon oafbrutet en lång tid. En
afton satt hon som vanligt på Helges griftkummel och
skådade ofrånvändt mot skogen. Så hade hon setat en
läng stund; allt var natt omkring henne; då på en gång
de kalla slappa dragen, åter fingo lif, en skär,
genomskinlig rodnad spred sig öfver den insjunkna kinden, och
en liflig blick lyste fram ur det stela ögat. Hon såg sin
saknade Helge ändtligen komma. Han föreföll henne så
skön, långt skönare än då hon sist såg honom. Hans
kläder lyste af en bländande glans, och han blickade så
kärligt och vänligt, då han gick fram till henne och
lyf-tade bort den tunga handen som så länge med jernhärda
fingrar omslutit hennes panna. Hon lättade sitt hjerta
med en suck, och följde Helge, som tog henne med sig,
och förde henne till en stor sal, der allt var så herrligt
och fridfullt. — Men den gamle Vanland, som tyckte att
Sigrun dröjde ovanligt länge, gick fram för att söka förmå
henne att återvända hem. Han ropade henne, hon
svarade ej. Han fattade hennes hand; den var kall som
vanligt. Han lutade sig mot hennes hjerta; det hade
upphört att slå. Den gamle kämpen fällde en tår, men
tackade gudarne, som befriat henne från sitt lidande; och lät
sedermera öppna Helges graf, der han högsatte Sigrun
invid sin makes sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norden/1866/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free