Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Kung Helge och Sigrun Sköldmö». Berättelse af Otto von Schantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruten och hemsk. Hon fastade de liflösa ögonen på Dag,
och höjande sin hand, ljöd hennes röst som stege den
upp ur grafven. »Denne har i ärlig strid dödat din fader
och dina bröder; men du har dödat honom genom ett
fegt lönnmord. Du har mördat min make, du har röfvat
min sällhet. Jag förbannar dig!» utropade hon doft, och
vidrörde hans panna.
Dag ryggade häftigt tillbaka, som träffad af en
eldbrand. Han störtade ut med handen för pannan. Han
kastade sig på sin häst och ilade, som vore han jagad
af troll, öfver fält, öfver skog, öfver berg. I örat ljöd
den förtviflade systerns förbannelse. Han såg bredvid sig
Helges vålnad, som med samma ilande fart ständigt höll
sig vid hans sida. Han manade sin springare. Det ädla
djuret flög utåt fältet med fördubblad hastighet, men
vålnaden sporrade ock sin häst, och höll sig alltjemt vid
hans sida. I pannan, der systerns finger vidrört honom,
brände det som glödande kol. Han gned sig med handen
hårdt i pannan för att få bort den plågsamma känslan;
men det ville icke lyckas honom. Han aftog sin hjelm,
och lät den kyliga nattvinden svalka den brännande
fläcken; men nattens vindar kunde ej kyla den svidande
pannan. Han lutade den mot en forsande ström, det kalla
vattnet for svalkande kring tinningarne, men fläcken i
pannan den brände lika smärtsamt. Han styrde sin häst
ner mot hafstranden, och lät stormen och det nedösande
regnet friska sitt hufvud. Förgäfves! Han jagade åter
åstad förföljd af förbannelsen, som aldrig ville tystna och
vålnaden som alltjemt höll sig utmed honom, och den
förfärligt brännande fläcken i pannan. Han störtade fram
fradgande af raseri, och krossade sin panna mot en klippvägg.
Men Yanland, Sigruns gamle höfding, lät uppkasta
en hög i närheten af borgen, och högsatte Helge. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
