Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan och Nämndemannen. Historisk skizz af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjligheten att styra en hop oregerliga pigor, hvarföre
han innerligt önskade att få en liten duglig och älsklig
hustru, som kunde pyssla om hus och hem och vårda
honom på ålderdomsdagarna.
Sophie hörde suckande på honom.
Emedlertid var Amnaeus verkligen den, som fått
församlingens förord, och nu gällde det blott att
konungen skulle stadfästa detta val. Likväl var Amnaeus så
ung, att församlingsboarne högeligen fruktade, att han
icke skulle få pastoratet, hvaröfver de voro högelige
bekymrade.
Adjunkt Amnaeus var väl blek och sorgsen, men
talade med lugn och fattning, om det orätta uti, att icke
alltid vara undergifven Försynens vilja, samt att han
säkert ännu icke vore vuxen det ansvarsfulla kall, hvartill
församlingen valt honom, hvarföre han vore nöjd huru
än sakerna skulle gestalta sig.
Både högt och i hjertat prisade pastorskan Eingius
sin klokhet, samt yrkade att Sophie skulle ge patron
Ber-gelin ett bestämdt svar.
— Det har jag gjort — genmälde Sophie allvarligt.
— Allt ifrån första stund har jag sagt, det jag icke vill
gifta mig med honom.
— Jag menar flickan är ifrån förståndet, som fästat
sig vid den välsignade Amnaeus, och han har hvarken
friat eller förklarat sin kärlek . . .
— Jo, det gjorde han i går afton — inföll Sophie,
rodnande.
Pastorskan höll på att släppa kaffekoppen.
— När och hvar? — stammade hon.
— Här i salen, goda faster, under det vi åto
qvälls-vard — svarade Sophie, smygande armarne om fastrens hals.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
