Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan och Nämndemannen. Historisk skizz af Sylvia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Midt för mina egna ögon — utropade pastorskan,
helt förbryllad.
Åter började fastren tala om det orätta i årslånga
förlofningar, och klandrade skarpt, att Amnaeus ville binda
hennes brorsdotter med ett trohetslöfte, som denna förr
eller sednare säkert skulle ångra. Hon slutade sitt tal
med att bedyra, det hon aldrig skulle ge sitt samtycke
till en dylik dårskap.
Som en början förbjöd hon Amnaeus att komma in
till dem, den korta tid som återstod af nådeåret,
hvar-under de ännu måste bo under samma tak. På detta
sätt trodde hon att saken skulle dö af sig sjelft.
De båda unga suckade väl, men vid ett tillfälligt
möte utbyttes åter heliga trohetslöften, som skänkte dem
behöfligt mod under pröfningen.
En afton, då Amnaeus var borta på sockenbud, gick
Sophie uti trädgården och derifrån till den lilla lunden,
som låg en bit ifrån den ryktbara och mycket omskrifna
och omtalade »Sigfrids källa.» Den lilla dälden var
alltid så fridfull och skön.
Stillheten, som herrskade rundt omkring, gjorde den
unga flickan så vemodsfull. Hon sjönk ned på en
gräs-tufva och började bitterligen gråta, och ju mera hon
gret, desto lättare blef hennes bröst.
— Hvarför gråter mamsell Sophie? — frågade nu
en manlig röst, i hvars grofva tonfall man hörde stort
deltagande.
Sophie såg upp, full af blygsel att någon hade åsett
hennes känsloutbrott.
— Åh se nämndeman — utbrast den unga flickan
och räckte handen åt en liten, korpulent bonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
