Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margaretha. Novell af Marie Sophie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garetha bäddad i grafvens famn, än förenad med en
men-niska så lättsinnig, som Armfeldt.
Den tid, som nu följde, var ganska sorglig för
Margaretha som af modren behandlades såsom en fånge, den
hon med största noggrannhet bevakade. Dagarna voro
sekelslånga för det stackars barnet, som aldrig erhöll ett
vänligt ord af sin mor och aldrig såg någon annan än
henne.
Hösten nalkades utan att medföra någon förändring.
Julia blef icke mera mottagen af mostern och allt
umgänge med henne afbrutet.
Under de första veckorna hade Margaretha gråtit
natt och dag. Rosorna på kinderna försvunno och hon
liknade en bruten lilja. Efter några veckors förlopp
upphörde tårarna och hon syntes nu fullkomligt försonad med
sitt öde.
I början af September återkom Wilhelm och han
var den ende, som fru Catharina tillät att sällskapa med
Margaretha.
Han infann sig också dagligen hos tant Rosenfeldt
och bjöd till att medla. Detta lyckades också, så att en
försoning mellan fru Catharina och Julia egde rum.
En afton i slutet af September, sedan Margaretha
sagt sin mor godnatt, finna vi henne stående vid dörren,
som skiljde hennes och modrens rum, och lyssna. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
