Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margaretha. Novell af Marie Sophie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt blifvit fullkomligt tyst och stilla i fru Catharinas
sängkammare släckte Margaretha sitt ljus och nalkades
fönstret, hvilket hon helt varligt öppnade. Det var
beläget åt gården. — Några minuter förflöto, hvarefter det
kändes alldeles som om någon rest upp en stege emot
väggen och sedan stigit uppför den. Derpå hviskade en
manlig röst helt nära den vid fönstret stående
Margaretha :
— Hvad du låtit mig vänta länge i afton. Till
belöning derför, min tillbedda Margaretha, tillåter du
mig i afton få komma in i din helgedom och der i ostörd
ro förtälja dig alla de önskningar och förhoppningar på
framtiden, som uppfylla min själ. — Du kan icke neka.
— Jag har nu under en hel månads tid förgäfves bedt
dig der om hvarje afton.
Han fattade hennes händer och kysste dem.
— Bed mig icke, Gustaf Magnus — hviskade
Margaretha — du vet ju att jag icke kan, icke bör uppfylla
din önskan.
— Margaretha, du älskar mig bra litet, då du icke
beviljar den obetydligaste af mina böner.
— Säg icke så. — Margaretha lutade sig öfver
fönsterposten och lade sin arm om hans hals. — Du vet
icke huru obegränsadt jag älskar dig — återtog hon. —
Jag har aldrig, sedan min spädaste barndom, älskat
någon annan. Att se och höra dig, är att lefva; att vara
skiljd från dig, är att dö.
I detta nu upplystes rummet och fru Catharina stod
midt på golfvet med ett ljus i handen. Skenet deraf
föll på den emot Armfeldts skuldra sig lutande
Margaretha, som nu helt förskräckt vände sig om.
Fru Catharina gick, utan att säga ett ord, fram till
fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
