Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvarföre? Skizz af Hedvig v. Numers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är omöjligt att så kunna förställa sig, tänkte
Amelie.
— Nog är han en bra karl, fastän mycket egen —
sade hon.
— Han är den bäste som finnes! — utbrast Nina.
— Jag skulle vilja vara vid Amelies år för att kunna
bli hans hustru.
Kaptenskan såg upp från sitt arbete.
— Jag är säker på, att äfven en ganska ung qvinna
skulle kunna finna lyckan, som min värderade vän Franks
hustru — sade hon. — Af egen erfarenhet vet jag, att
aktning och förtroende är den säkraste grundval, på
hvilken vi kunna bygga vår sällhets tempel.
— Deri liar du visst rätt, min söta Carolina — sade
mamsellen, inställsamt — och den som varit lyckligt gift
en gång bör väl . . .
Hon gjorde en paus, under hvilken kaptenskan såg
frågande på henne.
— ... Bäst veta hvad äktenskaplig lycka vill säga
— fortsatte mamsell Amelie. — Man hör så mången här
i vårt lilla samhälle, som ej just kunnat prisa sin lott
som maka, ty männerna äro icke hvad man i sin qvinliga
oskuld tror dem vara. Den som en gång lefvat lycklig
i äkta ståndet har kanske svårt att åter en gång finna
samma lott, om hon än sökte aldrig så.
Kaptenskan betraktade sin gäst, under det att ett
matt leende skimrade öfver hennes bleka drag.
— Det tror jag nog — svarade hon. — Lyckan,
goda Amelie, finnes aldrig af den, som söker henne. Den
nyckfulla gudinnan kommer helt tyst och följer oss en
bit på vägen, och lemnar hon oss, då skola vi ej springa
henne fatt, om vi ännu en gång önska lienne tillbaka.
Under samma skepnad återkommer hon aldrig, men lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
