Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvarföre? Skizz af Hedvig v. Numers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nina darrade så att hon stödde sig mot soffan.
Hon fasade vid sin väns förändrade utseende: det var
samma uttryck i hans blickar, som nyss i den unge
kusinens, men det var ädlare, renare än i hans.
Hon sökte resa sig upp, hon ville gå.
— Nej, gå ej ännu! — bad han och satte sig vid
hennes sida på den lilla soffan. — Yi skola tala som
vänner. Om ett par dagar först ser du mig åter och då
säger jag dig farväl för en tid; jag beger mig åter ut på
en lång resa, och bland fremmande föremål och
menni-skor lugnas mitt sinne. Det är icke en ung, eldig
älskare, som tycker att hjertat vill brista; sådana tala stort
och glömma fort; det är en mogen man, som drömde
sig åter en stilla lycka vid sin egen härd, en glad ton i
sitt hem, och han är van att tänka sig att blifva
gäckad ... Jag kommer åter lugn och blir din vän, din
fa-derlige vän. En annan skall se dig vecklas ut till en
herrlig blomma — blif alltid ren, min Nina, blif till en
välsignelse för honom, dig och andra. Och nu ett råd,
mitt barn, välj klokt, låt icke ytliga förmåner bedraga
dig. Då du väljer dig en make — fråga dig sjelf om
du skulle vilja vara den mannens dotter. Annat råd är
jag jäfvig att skänka. Och, Nina, om du bedrages i dina
förhoppningar, sök mig då, fly till mitt bröst.
Nina satt tyst en stund. Då hon steg upp slog hon
armarna om hans hals och liviskade sorgset:
— Earväl, onkel Erank!
Aftonen hade gått tungt och enhvar hade dock
bemödat sig om att synas glad. Alexander hade lika litet
kunnat fördölja sin förlägna oro, som Selma sin smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
