Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvarföre? Skizz af Hedvig v. Numers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nina, annars så glad, var allvarlig, nästan högtidlig. Det
var en lisa, tyckte alla, då mamsell Amelie tog afsked
och hvar och en gick in till sig.
Selma kastade sig på soffan och dolde ansigtet i
händerna. Nina stod tankfull vid fönstret och blickade ut i
den mörka natten, men inom henne började en klar
morgon tända sina strålar. Hennes tårar flöto stilla och
milda som ett majregn, under det att systerns runno
bittra och ohejdade.
— Du gråter, Selma — sade hon — hvarföre
gråter du?
— Jag kunde göra dig samma fråga; dock vet jag,
Nina, att du, om du lider, icke kan känna samma slags
smärta som jag. Du vet icke hvad det vill säga att
bedragas i tron på alla, som man älskar, att icke ens kunna
fly — till sin mor.
— Till sin mor? Jo, Selma, det kunna vi alltid.
— På sätt och vis, Nina, men vår fars minne
börjar blekna för en ny kärlek.
— Hvad menar du? Nej, du är smittad af Amelie,
tror jag, i att göra slutsatser; hvem skulle det vara?
— Just den som stod vid vår fars dödsbädd och
såg mammas förtviflan.
— Nej, nej — svarade Nina, leende — icke han,
du bedrager dig sjelf, käraste, tro mig, ty jag vet det.
— Du?
— Ja, jag! Du tror ej att lilla Nina vet mer än du,
men så är det dock. Yi skola icke bedöma hvad vi
icke känna; Selma, vi skola tala om dig — hvem af
dina kära har vidare bedragit dig?
— Nina, Nina! du skall ej plåga mig. Jag kan icke
tala, du vet att min natur är att vara sluten, jag känner
derför icke mindre djupt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
