Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN TUNBERG
Efter Sten Stures död år 1503 öfvertogs riksförêståndarskapet
af Svante Sture och efter dennes död år 1512 inom kort af
dennes son Sten Sture d. y. Under hela tiden omväxlade väp*
nåde mellanhafvanden med långdragna förhandlingar om åter*
upprättande af «den gamla bebindelsen». Sluthändelserna kommo
slag i slag med fruktansvärd snabbhet. År 1520 stupade Sten
Sture och konung Kristian tilltvingade sig Sveriges krona.
Samma år i november stod Stockholms blodbad — och ett halft
år därefter var unionen sprängd för alltid.
Redan denna korta öfversikt öfver Kalmarunionens yttre histo*
ria torde vara ägnad att framkalla vissa reflektioner. Det är
påfallande att finna, hurusom den unionella tanken visar en så
anmärkningsvärd seghet. Trots alla slitningar, trots alla öppna
fejder, trots den unionelia politikens ständiga misslyckande,
gång efter annan står man dock inför programmet: unionens
bevarande eller återställande. Man får onekligen det intrycket,
att det här måste vara fråga om en rörelse af ursprunglig kraft,
hvilken endast viker inför den faktiska verklighetens hårdaste
tvång.
Reella och påtagliga skäl till detta förhållande låta sig för
visso angifvas. Vi känna alla, hurusom historieforskningen på*
visat tillvaron af ett svenskt aristokratiskt unionsparti,
hvilket-efter den starka unionella konungamaktens nedgång öfvertagit
ansvaret och intresset af unionens upprätthållande. Detta uni*
onsparti fann unionsförbindelsen värdefull och dyrbar ur flera
för densamma tungt vägande synpunkter. Unionskonungen
vistades i allmänhet utanför Sverige och. kunde endast under
kortare tider taga omedelbar befattning med rikets styrelse. Det
blev då aristokratiens själfskrifna uppgift och rättighet att råda
och befalla i den frånvarande konungens namn. Därjämte var
för aristokratien den politiska sammanhållningen i Norden en
viktig förutsättning för haf dandet af dess allmänna sociala ställ*
ning. För hvarje årtionde slötos de högre klasserna i Skandi*
naviens tre länder närmare samman genom inbördes släktförbin*
delser och däraf härflytande gemensamma ekonomiska intressen.
Ett vitalt önskemål måste blifva att i orubbad fred och orub*
badt samband fullfölja denna utveckling, hvilken var ägnad att
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
