Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSTANKEN I NORDENS MEDELTID.
mandet af den stora nordiska unionen och värdesättandet af
dess styrka kräfves en djupare inblick äfven i unionens egen
olyckliga historia, hvilken måhända kan uppenbara eljest icke
skönjbare historiska krafter och sammanhang, hvilka utöfvat ett
bestämmande inflytande på den skandinaviska enhetsrörelsens
framväxt och karaktär.
■•.’ * *
*
Jag erinrar endast om hufvuddragen i den stora nordiska
unionens historia. Den Engelbrektska resningen bragte Erik af
Pommern om hans svenska och snart äfven om hans danska och
norska krona. Trots den våg af nationell hänförelse, som gick
genom landet, framdref ett unionsparti valet af en unioneli ko*
nung, Kristoffer af Bajern, år 1440. Vid dennes död upplöstes
unionen tillfälligt genom valet af Karl Knutsson till konung i
Sverige. De unionelia sträfvandena voro dock härmed inga*
lunda afskrifna. Karl Knutsson eftertraktade och vann äfven
för en kort tid herraväldet öfver Norge, och snart började
täflingsstriden mellan honom och den danske konung Kristian
I-År 1457 förjagades konung Karl från Sverige och Kristian in*
kallades. År 1464 voro rollerna ombytta, men Karls svenska
välde varade denna gång ej längre än till början af år 1465. Efter
tvänne års herrestyre blef Karl Knutsson för tredje gången ko*
nung år 1467 och lyckades bibehålla sig på tronen till sin död
år 1470. Härefter började Sturarnas långa och ärofulla riksföre*
ståndaretid. Sten Sture d. ä. öfvertog ledningen af Sveriges öden
vid konung Karls död och utöfvade den flera decennier framåt.
Tankarna på en unionell förbindelse voro dock alltjämt lefvande,
och ständiga underhandlingar om en förnyelse af unionen för*
des mellan svenska och dansk*norska delegerade. År 1497 blev
den unionella strömningen så stark, att Sten Sture måste vika
undan och erkänna den danske konung Hans såsom konung
samt tvänne år senare, 1499, hans son Kristian såsom tronfpl*
jare. Stures reträtt blef emellertid ej långvarig. Redan år 1501
var konung Hans’ välde slut och Sten Sture åter riksföreståndare.
6 ____
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:56:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordensar/1921/0087.html
