Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN TUNBERG
gen, den svensk=nationella. Fullt utbildad kommer denna åskådn
ning tidigast till synes hos Engelbrekt, «den förste svensken».
Det är otvifvelaktigt, att Sveriges befriare först annammat den
oerhörda tanken att helt spränga unionen och bygga Sveriges
framtid på landets absoluta, nationella oafhängighet. Med
oöfverträffad skicklighet förstod han att för vinnandet af sitt
mål utnyttja den svenska allmogens primitiva nationalism med
dess lätt väckta främlingshat. Men den svenska nationalismen
i dess högre, medvetna gestalt var efter Engelbrekts förtidiga
död ännu icke lifskraftig nog att bestå i kampen mot medel?
tidens starka makter. Visserligen upptog Karl Knutsson delvis
Engelbrekts program, men inför verklighetens hårda påfrestning
gar blef hans statsmannagärnihg ej alltför betydelsefull. Det låg
också en djup insikt bakom de ord han säges på dödsbädden
hafva yttrat till den, som efter honom skulle bära den svenska
idéen, Sten Sture d. ä.: ^Framför allt råder jag Dig, att Du
icke sträfvar efter kronan ei er det kungliga namnet.» Den me*
deltida åskådningen — union * och fredstanken — behärskade ännu
människornas sinnen, det fanns ännu icke plats för den fria, svenska
nationalstaten. De trenne Sturarnes politiska insats i vår histo*
ria blir härefter fullt begriplig. Under riksföreståndarens an*
språkslösa skepnad kämpade de en långvarig och ofta ojämn
strid för väckandet och stärkandet af den unga svenska natio*
nalkänslan och för beredandet af gynnsammare inre och yttre
politiska villkor för det beträngda fosterlandet. Det slutliga
målet stod säkerligen för dem alla klart: då stunden var inne
och alla trogna redo, då skulle unionsbandet slitas itu och
Sverige för framtiden taga sitt öde i egna händer.
Och stunden kom. Den senare historiska forskningen har
uppvisat, att redan Sten Sture d. y. ansett förberedelsens tid
vara förbi och handlingens ögonblick inne. Djärft sträckte han
nu ut sin hand efter den svenska konungakronan och inledde
vid den påfliga kurian en energisk aktion för vinnandet af den
helige faderns medverkan och understöd. Försöket misslyckades
dock. Inför unionskonungens och det svenska unionspartiets
förenade krafter dukade den sista Sturen under. Men knappt
ett år skulle förflyta, förrän en annan upptog hans fallna mantel
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
