Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS LITHBERG
Reiser og Optegnelser. De sista åren till sin död 1885 ägnade
han huvusakligast åt rent språkliga genomarbetningar av de tid*?
igare publikationerna i avsikt att göra framställningen allt mer
folklig och framför allt norsk, ett arbete* som senare ytterliggare
fortsatts av Jörgen Moes son professor Moltke Moe.
Även andra liknande samlingar hava utgivits i Norge; jag
nämner här endast Fayes redan 1833 utgivna Norske Sagn?
men ingen kan tävla med de Asbjörsen*Moe’ska. Så som Norske
Folke* og Huldreeventyr nu föreligga efter den sista språkliga
genomarbetning, som Moltke Moe underkastade dem till jubi*
leumsupplagan vid hundraårsminnet (1913) av de bägge för*
fattarnes födelse, tillhöra de världslitteraturens klassiska verk. I
den friska skildringen av norsk natur och norskt folkliv, med
den djupa folkliga klangen i de återgivna berättelserna och burna
av ett ypperligt språk, stå de oöverträffade i all återgivning av
folklig prosadiktning.
Till Asbjörnsen^Moes och Grundtvigs samlingar har Sverige:
ingen motsvarighet att uppvisa. Samtidigt med Thieles första
publikationer utgav Lorenzo Hammarskjöld en samling Svenska
Folksagor (1819), och som en reflex från de norska på 1840*talet
får väl Stephens* och Hyltén-Cavallius’ 1844—49 utgivna Sven*
ska Folksagor och Äfventyr uppfattas. Senare hava mindre sam*
lingar offentliggjorts av Bondeson, Djurklou, Eva Wigström
m. fl., men ingen av dessa har vunnit den popularitet som de
norskar och danska. Éj heller har det vetenskapliga intresset för
folkdiktningen bKvit på samma sätt grundläggande för svensk
forskning som för norsk og dansk. I vårt land blev intresset för
den folkliga vitterheten mera en episod under inflytande av
romantikens litterära strömningar. När dessa mattats, söker sig
den svenska folklivsforskningen andra vägar, och det är känne*
tecknande, att då Hyltén-Cavallius nästa gång uppträder i littera*
turen, är det som författare till Wärend och Wirdarne (1863—68),
ett arbete, som han själv betecknar som «Ett försök i Svensk
Ethnologi».
Ungefär liknande ställa sig förhållandena i Finland. Här hade
redan under 1700*talets senare årtionden uppmerksamheten fästs
på folkdiktningen genom Porthan, men intresset koncentre*
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
