Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN MEMORIAM
förstånd om jordbrukets villkor eller intresse för dess bästa. Han
gick inte heller med på annat än vad han fann nödigt och billigt.
Men det hade aldrig varit hans mening, att jordbruket och jord*
brukarna skulle utgöra ett samhälle för sig. Hans politik avsåg
lika rätt och plikt för alla efter vars och ens förmåga* Därför
brot han på sin tid med det parti han först tillhört, då han där
icke fann det stod han sökte för sina jämlikhetssträ.vanden, och
slöt sig till de liberala, när striden togs upp på allvar för den
allmänna och lika rösträtten i stat och kommun utan hänsyn till
klass och kön. Därför gick samarbetet så bra mellan den första
bonden och den första arbetaren «i konungens råd», fast den senare
var socialdemokrat. De tänkte visserligen olika om mycket. Men
i ett voro de överens: att medborgarrätten och medborgarplikten
skulle vara lika för alla.
Ingen har gjort mera för Sveriges bönder under hans tid än
Påboda. Om allt, som kunde styrkas vara till deras och landets
båtnad, kunde de med förtroende vända sig till honom, fanns det
någon möjlighet drev han det igenom. Det utmärkta sätt, varpå
han fyllde sin uppgift som jordbruksminister, styrkte, att en bonde
kan regera lika bra som någon annan, om han är av rätta sorten.
Genom att medverka till samma rätt och möjligheter för alla före*
byggde han, så vitt på honom ankom, det bakslag, som skulle
ha vållats av en bondepolitik på ändra samhällsklassers bekostnad.
Valfrid Spångberg.
PROFESSOR JOHAN STORM
Da professor Johan Storm døde den 26de oktober, kom bud*
skåpet ikke med overraskelsens smerte; det var ikke en månd som
blev revet bort midt i sin livsgjerning og i sin fulde virkekraft.
Den snart 84*aarige hadde sin arbeidsdag bak sig. Men dødsbud*
skåpet fyldte allikevel med vemod, fordi ingen kan indta den plads*
som er blit ubesat, og fordi det altid gir en følelse av tomhet naar
en betydelig månd vandrer bort.
Det, som fængslet naar man første gång saa professor Storm, og
som altid holdt opmerksomheten fangen, var hans merkelige klare,
skarpe øine med det faste blik under den høie pande. Et rent, fast
og frygtløst blik, som Speilet et rent, fast og frygtløst sind; et blik,
som kunde faa enkelte til at slaa sine øine ned, og som mange
ikke gjerne møtte; for der kunde komme et farlig blink i dem,
naar de saa ind i uvidenhet og skjødesløshet. Men der kunde ogsaa
komme en egen mild glans i blikket, saa det var avstemt efter det
fine, næsten umerkelige smil, som kunde spille om de tynde, fast
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
