Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED PETERSSON I PÅBODA
Då koalitionsministären på hösten 1905 avgick, konstaterades, att
han skött sitt lika säkert som någon annan, och vid regeringsskiftet
året därpå erbjöds han att träda i spetsen för den nya regeringen
för att genomföra det rösträttsprogram han utvecklat som riksdags*
man. Det avböjde han, men ingick i stället som jordbruksminister
i Lindmans regering som tog upp det, och medverkade till det av*
görande, som träffades, samt stannade på denna post till 1909, då
han på grund av politiska meningsskiljaktigheter lämnade regeringen.
När han kom in i riksdagen, hade han varit klar högerman som
folk i allmänhet i den Smålandsbygd, där han levat, men med åren
och tie nya intryck han fått, hade han dragits åt vänster, och vid
inträdet i ministären Lindman förutsatte han, att dess politik skulle
bli obunden av partierna, som väl också från början var meningen.
Efter hand som den istället framträdde som ren höger kom han
därför i motsättning till sina kolleger, och till slut fann han ställ*
ningen ohållbar, tog sin Mats ur skolan och gick. Brytningen,
som varit latent länge, hade påskyndat hans egen utveckling åt
andra sidan. Året därpå anslöt han sig till det liberala partiet och
bidrog kraftigt till dess genombrott vid valen 1911. Därefter ingick
han som jordbruksminister i den ministär Staaff, som avlöste mini*
staren Lindman och stannade där till 1914, då han följde sina
kolleger. Från 1917 till 1920 tillhörde han ministären Edén. Vid
dess avgång utnämndes han till landshövding i Stockholms län,
men hans hälsa hade länge varit bruten och på hösten dog han.
Den, som hörde honom på senare år, då arbete och sjukdom
sprängt honom, fick ingen föreställning om, vilken kraft han var
i sin välmakts dagar, vilken klarhet och glans det låg över hans
inlägg i tal och skrift. När han väckte sin första motion, tog man
för givet, att någon annan skrivit den åt honom. Så väl var den
avfattad. Även ämnet låg utanför, vad man var van vid från det
hållet. Men när han fick ordet i kammaran till dess försvar, för*
stod man, att han gjort det själv. Glansen försvann med åren,
men klarheten i omdömet stannade kvar. Med den och sitt solida
självförtroende samt sin friska arbetshåg tog han sig fram och uträta
tade, vad han gjorde. Hans initiativkraft var i all sin försiktighet
ganska dristig, och under sin långa jordbruksministertid hann han
med mycket. Att han förstod sin sak framgick av det orubbade
förtroende han åtnjöt under hela sin verksamhet först och främst
från dem, som närmast berördes därav. Hans medverkan som jord*
bruksminister till de kristidsförordningar, som drabbade jordbru*
kärna, ådrog honom naturligtvis förebråelser, men i allmänhet vände
man sig inte mot honom, och när man*gjorde det, yttrade man sig
jämförelsevis hovsamt. Det var god politik att hålla honom utanför
trumelden så mycket som möjligt, då han varken kunde frånkännas
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
