Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN MEMORIAM
som nu gör ett försök att teckna
Anders Zorns konstnärliga left
bana, skall kanske om någranads
år önska många af sina om*
dömen tillbaka. Vill man i en
sådan teckning fremhäfva andra
drag än dem som ens egna
meningar och intryck fläta in
i bilden, skulle man känna sig
mest hågad att låta tiden ha
sin gång till dess att mannen
och hans verk trädt ur sam?
tidens skede in i historiens.
Men det finns konstnärer och
diktare, som fåhga iakttagerens
intresse med sådan makt, att
han icke kan förmå sig till att
vänta, medan mossan växer sig
tät på deras grafvar, utan känner
sig tvingad att taga ställning
till dem såsom till människor
och förhållanden, som man icke
kan komma förbi.
Zorn var, som hela världen vet, född i Mora 1860. Han
var icke mer än tolf år gammal, när han första gången väckte
uppseende med sina konstverk — han hade skurit någre små figu*
rer i trä, som man ansåg lofva så godt för hans konstnärliga fram?
tid, at han sattes i skola i Enköping för att vid något mognare
år skickas till Stockholm och bli bildhuggare. Hit kom han vid
femton års ålder, knogade med bildhuggeriet på en snickarverkstad
och gick om kvällarna i Slöjdskolan. Men han hade då som
senare inga svårigheter att ta sig fram, och det dröjde inte många
veckor innan han hade kommit in vid konstakademien.
Äfven en så ful synd som afunden kan så goda frön. Or*
saken till att Zorn blef målare var egentligen den, att en kamrat
till honom hade fått en så fin akvarellåda af sin pappa. Unge
Zorn måste ha en likadan; han lyckades skaffa sig en, tog den
med hem till Mora öfver sommaren, fick sälja en akvarell när han
kom tillbaka till Stockholm på hösten — och så blef han målare.
Sin första stora framgång vann han vid konstakademiens utstäld
ning 1880 med den bekanta akvarellen «I sorg», ett flickansikte
under ett svart flor. Han fick porträttbeställningar från höger och
vänster, och resultatet blef, att han redan följande år hade sparat
samman ett litet rörelsekapital för en utländsk resa. öfver London,
220
Självporträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
