- Project Runeberg -  Skandinaviska nordens ur-invånare / Första delen /
32

(1838-1872) [MARC] Author: Sven Nilsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nimde förmoden. Denna mening blir dock blott en förmodan, en
sannolikhet, till dess man kan uppvisa något dylikt hos de stenverktyg,
hvaraf t. e. Nordamerikas vildar ännu måste begagna sig för att
tillknac-ka sina flintlansar och flintpilar, hvilka, efter hvad vi redan sett,
fullkomligt likna dem, som förekomma i jorden hos oss. Dockr nämde
skåra, som alltid finnes, må hafva tillkommit hur som helst, så är dock
säkert, att stenen varit använd att dermed tillhugga eller tiUknacka
flint-redskapeu; detta synes tydligt hos alla och isynnerhet hos dem, som ej
ha någon fals kring kanten, hvilka således icke varit med rem
fastbundna, och med hvilka således hårdare slag kunnat gifvas.

Originalerna till fig. 93 och 94 ha ingen fals, utan smalsidorna
utgöras af en slättslipad plan yta, som med de likaledes plana
bredsidorna bilda en vinkel eller afrundad kant. Det är just på denna kant,
isynnerhet hos fig. 94, som omisskänneliga märken finnas efter de
Mag» som dermed blifvit gjorda på redskapen af flinta, hvilken stenart
väl är lika hård, men långt mer spröd än Qvartsen, hvaraf
knack-stenen består. Spåren efter dessa slag finnas på begge sidokanterna och
äro isynnerhet starka på hörnen, med hvilka de hårdaste slagen blifvit
gifna. Delta är omisskänneligt och ovedersägligt for hvar och en, som
närmare betraktar dessa steninstrument. Anmärkningsvärdt är också att,
då, som qfvan nämdes, skåran alllid går mer eller mindre snedt hos
dem, som äro omgifna med fals och således medelst rem varit fastade
vid bältet, hon deremot går alldeles efter längden hos dem, som äro
u-tan fals och som således vid bruket ha varit fria och lösa (fig. 93, 94).

Dessa med sidoskåra försedda knackstenar hafva olika form: Än
äro de (som ofvanför nämdes) kring kanten försedda med en fals
(fig. 90,*) 91, 92). Någon gång, men ytterst sällan, är denua fals dubbel.
Oftast äro begge sidor lika länga; men ibland är den ena sidan längre

*) Pa Antiqtritets Akademiens Mnseotn i Stockholm förvaras en dylik sten, som
i fåran kring kanten haft ett jernband, försedt vid ena andan med en marla for
att deri bara stenen. Sjelfva stenen och jernbandet tillhöra påtagligt icke
samma tid» utan jernbandet har andar en Ilagt senare tids period blifvit ditsatt for
att bara stenen som Amulet, segersten e. d. Vi ha flera till samma kategori
horande forroaker, hvilka i 4:de Kapitlet skola omnämnas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 13 03:37:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordensu/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free