Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ruvida denna slutsats var riktig, lemnas derhän. Det enda af Tacitus
kända folk, som var så fattigt och rått att det ej en gång hade jern, var
Fenni. Det är klart att dessa Fenni voro samma folk, som ännu under
en senare tid kallades Finnar i hela Norden, d. v. s. Lapparna. De
skodde sina pilar, af brist på jern, med ett spetsigt ben5 och det
samma gjorde samma folk (Lapparna) ännu för ett århundrade sedan. (Jeraf.
Leem Lapp. sid. 229).
Således är härigenom upplyst att götiska folkstammen, så långt tillbaka
som Historien minnes och sagorna förtälja sina äfventyr. icke, vare sig i
Skandinavien eller Germanien, haft vapen af andra ämnen än jern; men
alt deremot Lappstammen haft åtminstone sina pilar skodda med ben.
Men i det föregående hafva vi ådagalagt att alla folkslag, som ej känna
metallers bruk och som hafva pilar och andra redskap af ben, hafva
dem äfven af sten. Redan häraf kunna vi således sluta att sagans dverg*
folk måste hafva haft siua redskap af sten och djurben, men icke af
metall*). Vi hafva dock änuu bestämdare bevis för denna mening.
Åtminstone finnes ett ställe i sagorna, der tydligen ådagalägges att dvergfolkets
pilar voro af sten. Detta märkvärdiga ställe förekommer i Orvar Odds
Saga som, enligt hvad mina fleste Läsare torde känna, är en ganska
underhållande roman, och som har det gemensamt med våra moderna,
så kallade historiska romaner, att verkliga händelser äro blandade med
diktade äfventyr. Deri förtäljes att sedan Vikingen Orvar Odd i
åtskilliga drabbningar förlorat sina tappraste och tillgifuaste stridsbröder,
vankade han orolig och ensam omkriug ur ett land i ett annat och sökte
äfventyr. Omsider kom han till Huneland, der han i en skog utanför
en liten gård träffade en gubbe, som högg ved. Gubben var liten till
*) Dvergarna — de spridda individuerna af finnfolket — sedan de af sina
besegrare lärt känna metaller, smidde, enligt sagorna, ofta svärd; men man
behagade erinra sig att de aldrig sjelf nyttjade dem. Dvergarnas vapen voro endast
pil och båge. Ej en gång hos finnfolket omtalas några andra. De smidde svärd
åt män af gotastammen, som trodde att allt som kom från dvergarna ägde
magiska krafter. Det var väl således mest som hexmästare, de blefvo använda till
vapensmeder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
