Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem en tid, hände det sig en dag att alla tre kommo ned till stranden
just som flera resande Grönländare voro ankomna. Poviak ropade då till
siua landsmän, hvilka också skyndade honom till hjelp. Qvinnorna
försökte att komma undan, men det lyckades blott en af dem. Den andra
blef gripen och bortförd af Grönläodarne. De förde henne om bord på
en af sina qviunobåtar; men hon var så stor och stark att hvar enda
hennes rörelse i båten hotade komma den att kantra. Hon lefde nu hos
Grönländarne tills hon skulle föda barn, då hennes nedkomst kostade
henne lifvet*).
Denna folksägen hos Gröuländarne, i förening med Eskimåernas
förut (sid. 3.) anförda beskrifuing på "de j ettelik a" Engelsmännen i
Norra Amerika, bevisar uppenbart att sagor om jettar hafva uppkommit hos en
småväxt folkstam. Och då vi nu veta att i Europa aldrig funnits någon
annan dverglik folkstam än Lappfolket, så följer deraf att begreppet och
benämningen Jotnar (Jettar) utgått frän dem; och då vi tillika känna att
i Europa aldrig lefvat något storväxtare folk än Celter och Göter, så
följer deraf att just dessa (en eller begge) varit polarstammens Jotnar. Och
deraf följer således en omständighet, hvarpå man hittills icke synes ha
blifvit uppmärksam, nemligen att alla fornsagor om jotnar hafva
ursprungligt utgått från dvergstammen — lappjolhet. Men är förhållandet
sådant, så måste ännu hos Lapparna finnas folksagor om Jotnar, i hvilka
dvergfolkets mening om siua storväxta inkräktare uttalas, liksom dessa
señares åsigter af Lappfolket skildras i sagorna om dvergar. Enligt
Lae-stadii intyg**) finnas ännu en oräknelig mängd Jettesagor hos Lapparna.
Grunddragen i dem alla äro lika. Jotnen utmålas der som obäkigt stor
och stark, men tafatt och dum, i jemförelse med den listige Lappen, som
naturligtvis uppträder med namn, heder och värdighet af "menniska" och
som alltid narrar deu enfaldige jetteu, i hvars händer han råkat***). Att
*) Nordisk Tidskrift for Oldkyndighed; 2det Bind, sid. 324.
**) Fortsättning af journalen äc. sid. 460.
***) Äfven Grönländaren gur gema i mjugg narr af Europé en oeh finner Lans
handlingssätt tafatt och enfaldigt Hurudant förhållandet i detta hänseende nu är bland
Lapparna, känner jag icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
