Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jetten i Lappsagorna förekommer som menniskofrätare, bevisar val icke
au ban var det, men blott att den barnsligt rädde Lappen hyste en
pa-iii.sk finktan för honom*). I Lappsagorna kallas jetten Stallo eller
Jat-to/ij och den som narrar honom kallas "mennisfcan". Stundom är denna
en illmarig pojke och kallas då "askovis’’ — en benämning, som, enligt
Laestadius, inkommit genom nybyggarne. En sådan askovis, som vi helt
enkelt vilja kalla Lapp, hade en gång råkat i en jettes våld. De äro en
dag tillsamman ute. Lappen låtsar sig se mycket saker, som passerar på
långt a (stånd och omtalar det för jetten. Denne, som naturligtvis ingen
ting ser af allt detta, undrar huru Lappen blifvit så klarsynt. Det är
ingen konst, säger han*, man behöfver blott slå hett bly i ögonen. Jetten
vill undergå den kuren; men Lappen föreställer honom att det gör
mycket ondt och att man till en början blir alldeles blind, hvilket likväl
förgår iuom några dagar. Jetten är enträgen och vill nödvändigt bli
klar-svut. Lappen måste således derau med kuren; han slår smält bly i ena
ögat. Jetten jämrar sig, men ber honom skynda att slå i det andra
äfven. Det sker. iNu är jetten blind och Lappen bkall emellertid förestå
hushållet tills han får sin syn igen. Han si a g tar då en fet gum se och
kokar ät sig, men åt jetten kokar han köttet af jettens egen gamla hund,
som han äfven slaglat. At sig öser han flott att doppa köttet uti; men
«u jetten spad ur hundgrytan o, s. v. Småningom fattar jetten misstankar
och tänker knäppa Lappen. En morgon ställer han sig derföre i dörren
nar fåren skola släppas ut, och låter dem, det ena efter det andra,
passera mellan benen på sig. Lappen, som är inne och släpper ut fåren,
misstänker denna tillställning. Han slagtar emellertid jättens stora gmme
och krvper sjelf in i skinnet, samt passerar på sådant sätt äfven ut. Nu
säger jetten: nå, min son, kom nu också sjelf ut. Då svarar Lappen:
mm kära farfar, jag är redan ute. Jetten förundrar Mg deröfver, men
Lappen tager hvad han kan af jettens egendom och drager sin kos **).
*) Jemf. likväl Nord. fonil Sag. 2. s. 107
**) Lasta-juls p. a. st. sid. 463.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
